Hellre frånvarande än tråkig

Bloggande. Min aktivitet här har ju inte varit den bästa på sistone. Jag har gjort några tappra försök, men allt som oftast har jag mest tittat på ett tomt formulär och orden har bara inte kommit. Det är lustigt att det kan svänga så fort, att intresset inte finns där helt plötsligt. Egentligen har jag inte funderat så mycket på det, utan mer konstaterat att jag inte bloggar längre. Eller snarare brukar jag säga att jag inte bloggar så ofta längre, vilket nog kan klassas som en ganska bra underdrift. Sen lästa jag något som fick mig att börja tänka. Det i sig är ett ganska farligt fenomen. Inte att jag läser, utan att jag tänker. det brukar kunna leda till antingen överhettning, eller långt utvecklade tankar över muffinsbakning! Dock inte i detta fall (än).

Så vad hände undrar vän av ordning? Vad var det som lästes, och vad ledde det till? Jo, det var ett inlägg som frågade vad jag egentligen pysslade med. Egentligen är det ganska lustigt att det inlägg i debatten som får mig att ta till tangentbordet igen är just ett som ifrågasätter varför jag gör det över huvudtaget. Men det kanske finns någon form av rimlighet i det hela också antar jag. Jag har dock inga planer på att rättfärdiga mitt bloggande, eller utveckla Emmas resonemang, utan mer sätta det i ett perspektiv kring mitt bloggande. Det blir kanske lite navelskådning, men uppenbarligen är det något jag känner är värt att skriva ner.

För det jag upplevde var nog att det blev tråkigt. Inte att blogga i sig, men att saker och ting bara gick runt runt, och med det unika undantaget som var FRA-debatten aldrig egentligen ledde till något mer än möjligtvis att några kritiserade det egna ledet i lite milda ord. Det blev i i stort sett varje enskilt fall uppenbart vad man skulle få läsa när man trillade in på en blogg, och jag kände att mitt bloggande blev likadant. Det gick inte att förnya sig. Det gick inte att vara oberoende.

Missförstå mig rätt. Jag är piratpartist och stödjer aktivt partiet. Även om mitt engagemang har gått ner på sistone så försöker jag ändå dra lite strån till stacken. Mitt bloggande vill jag också ska spegla det. Dock vill jag främst att det ska spegla mina personliga åsikter, och det var det jag kände att det inte gick. För en politisk blogg blev först och främst en blogg med en viss färg, och först en bra dit därefter något som faktiskt var en enskild individs åsikter i diverse frågor. Jag skulle vilja att det var tvärtom.

Den här historien ledde också till att jag påmindes om ett inlägg Rick skrev för ett tag sen. Det jag mindes var dock inte det inlägget egentlgien handlade om, utan en bisats i början av inlägget.

[...]i vår bloggsamordningschatt (med de 100 toppande PP-bloggarna) imorse[...]

När jag följde länken insåg jag att jag faktiskt är med bland de hundra toppande PP-bloggarna, och att jag tydligen riskerar att bli samordnad. Lyckligtvis har jag inte blivit det än, men för mig är bara tanken lite motbjudande. Jag vill inte vara en partimegafon. Jag vill uttrycka mina egna åsikter. Att någon/några känner att jag kanske tillhör en grupp som behöver samordnas är inget jag har bett om. Att detta sker är väl dock ingen överraskning, det finns ju strateger i de flesta partier som försöker vinna slaget på internet, men för mig är det ointressant. Jag började inte blogga för att förmedla något annat meddelande än mitt eget.

Så min slutsats kan nog bli att jag inte ville bli en i skocken, utan snarare hellre valde att inte blogga än att försätta mig i den situationen. Alla har vi våra egna sätt att lösa problemet på antar jag…

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kan du bevisa var du fått dina pengar från?

Rättssäkerhet. I dagens DN träder Tant Gredelins okände bror fram och tycker att polisen ska kunna beslagta tillgångar från brottslingar. Fast med den lilla vridning att brottslingarna måste kunna bevisa att de tillägnat sig pengarna lagligt för att få behålla dem. Ytterligare ett fall av negativ bevisbörda alltså, vilket kanske inte är något att sträva efter.

HAX väcker dessutom frågan om vad som klassas som en livsstilskriminell. Något som jag kanske kan hjälpa till att svara på. För helt lämpligt, och utan egentlig anledning, damp det ner ett mail från min personliga juridiske rådgivare, med ett litet lagcitat (som mycket väl skulle kunna komma från Bea nästa vecka). Läs och begrunda:

Ur Lag (2014:925) om beslag hos yrkes- och livsstilskriminella

§ 13 a Som yrkeskriminell avses den som vid en samlad bedömning anses ha kriminalitet som huvudsaklig sysselsättning alternativt inkomstkälla. I bedömningen ska vägas in om den misstänkte

1. Har tatueringar, då framförallt ornamenterade mönster av keltiskt ursprung
2. Röker
3. Innehar kapitalvaror men ej akademisk examen
4. Uppträder misstänkt

Jag vill göra tillägg till listan:

5. Kör motorcykel (ja, dess mc-gäng)
6. Bjuder på drinkar (uppenbart kriminellt, sanna laglydiga svenskar har inte så mycket pengar)
7. Lyssnar på Hip-Hop (ja, alla gangsters gör ju det)
8. Kommer från Balkan eller Ryssland (ja, inte för att vi ska väga in etnicitet, men vi vet ju att alla maffiosos i Sverige kommer från något av dessa ställen, och när vi ändå baserar våra bedömningar på fördomar så är det väl bara att ösa på)
9. Kör BMW utan kostym (hallå, uppenbart kriminell ju)
10. Är regeringsrepresentant…

Vi måste ju hitta sätt att känna igen dessa hemska individer, eller hur?!

Tyvärr tror jag vi får vänta oss mer av detta. Att de som ska skydda oss hittar nya sätt att skämma ut sig genom att föreslå att vi tar bort grundläggande rättsprinciper. För Pandoras ask är redan öppnad. Dessutom verkar det som att förslag som detta är populärt, för 70% av de som svarade på dn:s fråga tyckte att detta var ett bra förslag. Läskigt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Internet sågar Prince

Kultur. Veckans helt ut och cyklar bjuder “the artist formerly known as the artist formerly known as Prince” på. Vi kan också kalla det för veckans Uusman. Eller vad sägs om citat som “Internet är helt ute” och “Internet är som MTV. MTV var också hippt en gång och så plötsligt var det ute”.

Men han tycker om nya sätt att distribuera på. Dock inte över internet. För då får man inte betalt i förväg, utan när konsumtionen sker. Vilket man kan förstå är lite läskigt när man inte vet hur ens material blir mottaget. För om en skiva floppar är det ju skönt om man redan fått alla pengar för den.

Då är det bättre att skicka en skiva gratis till alla som köper Mirror, för då kommer ju även folk som inte vill ha skivan att få den. För om bara de som vill lyssna verkligen gör det kanske det inte är någon som gör det. Fast lyssna och lyssna, det viktiga är ju inte att någon lyssnar på musiken, utan att någon betalar för den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Å, den mörknande framtiden vår

Dystopier. Som alltid är jag lite sen. Titeln hade varit mycket mer passande för ett par veckor sedan, när det var studenttider på allvar (även om man slapp höra dem så mycket i år eftersom studentflaken förbjöds i innerstan, hoppas verkligen att det är något som kommer att bli tradition), och jubileet av omröstningen för FRA-lagen har också passerat. För på sätt och vis handlar detta inlägg om just det. Och om det finns någon fråga som kan få mig att skriva är det väl just den, för utan FRA-lagen hade nog inte denna blogg funnits (eller var det en reklambyrås förtjänst?).

Det finns flera anledningar till den senaste tidens bloggtorka från min sida. En är en nyfödd bebis. En annan är att det har känts som att de inlägg jag har börjat fundera på nästan alltid har kunnat sammanfattas med “what she said” (damn you Emma…!). Men den största anledningen är nog ändå en känsla av hopplöshet. För det känns aldrig som att man får skriva något positivt, utan det handlar bara om att kritisera den evigt nedåtgående spiralen av inskränkningar på våra rättigheter.

Man brukar säga att det är skönt att inte vara ensam. Jag är dock inte så säker på att detta alltid är fallet. För ibland så är det faktiskt trevligt om man vore den enda som hade vissa tankar, men tyvärr var det inte så i detta fallet. För när jag som bäst sitter och och känner mig uppgiven, moloken och lite lätt frustrerad över samhällsutvecklingen så får jag läsa två inlägg som får mig att tänka just att fler måste känna som jag. Det är på tok för lätt att föreställa sig en framtid som inte ens Orwell kunde, i sina vildaste fantasier, drömma ihop. Det är på tok för lätt att känna ett behov av att faktiskt ha en Guy Fawkes-mask liggandes hemma. Det är på tok för lätt att ge upp hoppet.

Det är just dessa känslor som har fått mig att vakna. Lite konstigt i sig, men det är lite samma känsla nu, som jag hade den 10:e juni för två år sen (jag har till och med missat bloggens tvåårsjubileum med 12 dar, ytterligare en sak som jag är lite sen med alltså…). En känsla av att det inte går att sitta stilla och ta emot. En känsla av att jag inte vill vara med om det som sker. En känsla av att det måste gå att påverka, för alternativet är på tok för hemskt.

Och ser man på. Även här finns det fler som tänker som jag. Att det faktiskt finns , , , ,

Två alternativ, inget av dem trevligt

Tant Gredelin. Det har väl inte gått att missa gårdagens lilla utspel av allas vår kära justitieminister Beatrice Ask. En återgång till medeltiden kallade Anne Ramberg det, fast henne behöver man inte lyssna på, för precis som lagrådet är hon ju bara en jurist.

Reaktionerna har blivit många, och alla är överens om att det var det galnaste på länge. Utom någon förvirrad miljöpartist som visst uttryckte försiktigt stöd för uttalandet.

Fast allt detta väcker en fråga hos mig. För detta är inte första gången som Bea är ute på tunn is, och visar att hon inte har respekt för lagen och rättsligatraditioner (som att inte straffa någon som inte är dömd exemoelvis).

För det kan vara så att hon förstår precis vad hon säger, och verkligen menar det. Att hon verkligen tycker att det är bra att straffa icke dömda personer med medeltida skampålestraff och att hon är väl medveten om att lagarna kommer att missbrukas, men tycker att det är bra, för då får ju polisen ännu större befogenheter att ta hand om patrasket.

Men det kan också vara så att hon helt enkelt är riktigt jävla puckad och inte förstår vad hon säger och gör. Att hon verkligen är så naiv att hon tror att lagar som ger polisen möjlighet till missbruk inte kommer att missbrukas eftersom poliser i grund och botten är hyggliga killar.

Och nu frågar jag er, för jag är inte säker själv:

Vilket scenario är egentligen värst?

När jag dessutom precis kravlat mig upp ur sängen så lyckas @isobelsverkstad skrämma mig vettlös med sitt enkla, men oerhört läskiga tweet:

“har ni tänkt på hur sannolikt det är att Beatrice Ask och kvinnornas Fredrik kommer regera vidare med hjälp av Jimmie Åkesson?”

Välkommen till Sverige 2010!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En utebliven analys

Yttrandefrihet. Läste tidigare i dag Martin Aagårds artikel i Aftonbladet och tänkte att jag skulle skriva ett och annat under kvällen, precis som andra redan har gjort. Problemet är att när jag kommit hem så var artikeln borta. Det tog inte lång tid att förstå varför. Dessutom hittade jag artikeln igen. Tack Thomas!

Dock blir helt plötsligt analysen av texten helt ointressant. Att Aftonbladet väljer att plocka bort den efter att några uttryckt sin åsikt om vad som stod där är betydligt mer intressant. För enligt författaren så står det ju inget där som någon kan skämmas för…

Att sånt där patrask som bloggare skriver lite vad som helst och uttrycker konstiga åsikter i texter med dålig kvalitet är ju att förvänta, men att en ansedd(!?) tidning som aftonbladet släpper igenom texter de uppenbarligen känner inte borde ha släppts är ju uppseendeväckande. Deras texter ska ju “bjuda in till diskussion med läsekretsen”, men det är ju svårt att diskutera texter som tas bort.

Fast det är ju skönt att de i alla fall skäms lite för att de, dessutom helt utan grund (och som vanligt var det inte svårt att kontrollera), anklagar några av de som stått upp mest för yttrandefriheten för att vara högerextremister.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Öppen fråga till miljöpartiet

Politik. Det har tydligen pågått partiledardebatt ikväll, Twitter har gått hett med kommentarer. Läste precis en intressant diskussion mellan Mab och @miljopartiet

_Mab_
@miljopartiet framförde Peter Eriksson partilinjen när han menade att “experter” skulle vara de som avgjorde behovet av #Kroppsscanners ?

miljopartiet
@_Mab_ Vi anser inte att politiker ska bestämma sådant.

_Mab_
@miljopartiet ni anser inte att politiker ska bestämma graden av övervakning i samhället?

miljopartiet
@_Mab_ Självklart, men inte specifik säkerhetsteknisk utformning.

Min fråga blir, när jag läser detta:
Hur ska man kunna bestämma graden av övervakning i samhället utan att diskutera tekniken med vilken övervakningen sker?

Sättet som skribenten bakom @miljopartiet formulerar sig på är för mig ett sätt att slippa ta debatten, och framför allt att kunna vända kappan efter vinden. Att kunna driva en integritetslinje samtidigt som man inte behöver ha åsikter om enskilda fenomen eftersom de är för tekniskt detaljerade. Men var går gränsen där miljöpartiet är villiga att ta diskussionen? Ska vi diskutera massavlyssning, men inte FRA? Ska vi diskutera censur, men inte censur av internet? Ska vi diskutera integritet, men bara när vi alla är överens så att ingen kommer i dålig dager?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

And the www connects to the eww, and the eww to the sww…

Internet. Eftersom det där med fri information är något läskigt så kan det inte få förekomma i en demokrati. Det verkar i alla fall vara brittiska politikers paroll. Nu ska de tydligen försöka ge en minister totalmakt över internet. Ett carte blanche att göra som man vill, utan att behöva gå omvägen vi något så töntigt som ett folkvalt parlament för att ändra på lagar. Allt för att begränsa det där hemska internätet. Därför har jag ett förslag till alla politiker.

Vi lägger ner skiten och skapar ett nytt.

Tänk er själva. Ett world wide web. Där alla kan ansluta och utdela information. Europeer ansluter vi eww (no pun intended, really), europe wide web. I eww finns ett inbyggt filter som kontrolleras från ett kontor i Paris vars logga jag inte kan visa för jag har inte rätt att använda det typsnittet, och till skillnade från dem tar jag sånt på allvar. Filtret ser till att ingen dålig information om Europa sprids till övriga världen. På samma sätt så kommer ingen dålig information in heller. på cww (china wide web) används detta flitigt. Det är inte censur, det handlar bara om att vissa saker är inte bra, eller nödvändiga, för en normal europe att ta del av. Alltså hjälper Filtret till i vardagen, för oss alla.

För att komma ut på eww måste vi svenskar först ansluta oss till sww. Eftersom vi per automatik blir anslutna till eww så måste vår kommunikation granskas så att vi inte säger dumma saker om regimen till våra medeuropeer. Informationsutbyte får vi självklart hålla på med, vår egen statsminister byter exempelvis gärna recept med den franska presidenten. Eftersom hans e-post dock är av vikt för riket så behöver inte han, till skillnad från de flesta andra, skicka en kopia till Kontrollmyndigheten (en hopslagning av FRA och den “domstol” som var satt att kontrollera dem, lite av en Judge Dread kombo som visat sig vara oerhört effektiv på att sätta dit dissidenter och annat patrask). Skickar man inte denna kopia så är det skäl för att bli kallad till polisen för förhör, och självklart beslagtas ens datorer på kuppen.

Fast på sww är det mesta lugnt. På ukww går det livat till. Där kan ministern se till att arrestera lite vem han vill, tack vare Digital Economy Bill. För invånarna blir det dock lite jobbigt, eftersom det ibland är lagligt att maila, och ibland inte.

I Frankrike pratar man om att starta ett fww, men presidenten tycker att det räcker om han har den tillgången så kan han berätta för alla andra vad som händer i världen. På så sätt slipper han läskiga överaskningar.

I Australien har man lagt ner hela skiten, eftersom det visade sig att allt kunde tolkas pornografiskt.

Men en sak är säker. Man har i alla fall stoppat den hemska fildelningen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag tror att något gick sönder

Politik. Historien skŕivs av vinnarna sägs det ju. Det var nog sant i förra milleniet, men numera så stämmer det nog mindre väl. Saker stannar kvar på ett helt annat sätt, det har till och med dagens okunniga politikerfattat. Alltså måste detta kontrolleras, strypas i sin linda, förstatligas. Det bästa vore om man kunde anpassa den bilden man ville visa upp och se till att ingen fick se något annat. Det skulle ju innebära ett mycket enklare jobb när det kommer till att tuta i invånarna nästa stolliga förslag som minskar deras kontroll över sina egna liv. Tar vi bort ordet stolliga känns det som att det är så det spanska EU-ordförandeskapet resonerar.

Fast de är så klart inte först. Som alla bra förslag gällande internet så är fransmännen pionjärer. För tänk vad bradet vore för ungdomar om de kunde frisera bilden av sig själva på internet. Det skulle ge b-kändisar som råkat ut för hatatacker en chans att bli av med bilden som puckon. Det skulle ge Tiger Woods en chans att inte ha varit otrogen. För det är så internet fungerar.

För en bunt med år sedan jobbade jag på en IT-avdelning, och råkade stå brevid en av våra helpdesk-medarbetare som fick ett samtal. Det var nämligen så att vårt intranät låg nere (planerad åtgärd som alla blivit informerade om) och en person var mycket upprörd för denna behövde komma åt internet. Detta gick ju inte nu, eftersom denne hade just intranätet som startsida (vilket denne också upplyste om, eftersom det var en tvingad inställning på alla klienter, och alltså var det vårt fel att internet inte var åtkomligt). Att stänga ner starten på internet var ju något som omöjligjorde dennes jobb (förmodligen surfa på aftonbladet eller liknande).

Alla som får höra den historien brukar skratta och undra hur någon kan vara så dum. Man vet ju hur man gör. På det kan jag bara svara: jaså? För detta handlade inte om vetskap. Det handlade om förståelse. För om inte starten på internet kunde laddas, hur kunde då något på internet laddas. Saknar man förståelse för att det inte finns en start så försöker man inte ens att skriva in adressen som man brukar när man ska till aftonbladets hemsida (på de flesta arbetsdatorer bruker den dyka upp när man skrivit www.a), för det kommre ju inte att fungera.

Så när någon föreslår att man ska kunna få internet att glömma, så handlar det om att denne verkligen tror att det går. Att informationen finns på ett ställe, aldrig lagras eller skickas vidare. Det handlar helt enkelt om okunskap.

Det är okunniga människor som tror att de kan ha råkat förstöra internet när de får en 404-sida.

Det är okunniga människor som tror att böcker och information på internet arkiveras på samma sätt.

Det är okunniga människor som stiftar våra lagar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,