RSS icon Email icon Home icon

  • Eftersom hela FRA-frågan ändå handlar om ordvrängeri

    Posted on September 24th, 2009 Tomas Lidholm 12 comments

    FRA. Nu har intresset för FRA börjat synas igen, inför att riksdagen ska ta ställning till det nya lagförslaget, samt motioner om att riva upp hela spektaklet. Min åsikt i det hela borde inta ha undgått någon som har läst den här bloggen. Riv upp, gör om, gör rätt.

    På DN:s hemsida går att läsa hur en “spionprofessor” anser att signalspaning är det kraftigaste medlet för att få tag på skurkarna.

    Det som får mig att fastna för just denna artikel är det faktum att den innehåller en definition av vad signalspaning är. Nämligen “Kommunikationsspaning för att komma in i olika kretsar genom att avlyssna deras inbördes elektroniska kommunikation.”. So far so good. Jag tror inte heller att någon har något som helst problem med att detta sker. Om det finns goda skäl för det. Och om det inte sker med godtycke.

    För det intressanta sker när kretsen av avlyssnade utvidgas och blir slumpmässig och godtycklig. För det är precis det som FRA:s avlyssning är. Den inkluderar all trafik som passerar Sveriges gräns, vilket man aldrig i förväg vet vad det är. Det slumpmässiga urvalet gör också att det FRA nu är beordrade att syssla med enligt ovanstående definition faktiskt inte är signalspaning.

    För om signalspaning ska bedrivas mot kretsar av individer så måste man ju kunna garantera att de medel man använder kan riktas mot dessa kretsar. Det kan ju uppenbarligen inte FRA, eftersom det är slumpmässigt vad som passerar landets gränser. Som signalspaningsverktyg blir det alltså ganska meningslöst, eftersom man inte själv kan göra något urval.

    Detta är förstås sant med ett undantag. För det finns en krets med människor som faktiskt har väldigt svårt att få sin kommunikation att undvika att passera Sveriges gränser. Mot denna krets går det att bedriva aktiv signalspaning enligt definitionen ovan. Mot denna krets kan det dessutom bli väldit effektivt, och man kan hitta båda brottslingar, information om politiska dissidenter, utpressningsmöjligheter mot höga politiker och tjänstemän och en massa annat också. Så det enda sättet som FRA kan bedriva aktiv signalspaning på är mot just denna krets.

    Min slutsats av DN:s artikel blir således att så fort man pratar om signalspaning i samband med de nya FRA-lagarna, så pratar man om massavlyssning av alla som befinner sig i Sverige. För om det rör sig om något annat är det mer ett lotteri (dvs. om man har tur att hitta något så får man högvinsten, en klapp på huvudet från USA).

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

    Demokrati, Internet, Lex Orwell, Politik, Rättssäkerhet, Storebrorssamhället
     

    1 responses to “Eftersom hela FRA-frågan ändå handlar om ordvrängeri” RSS icon

    • Som i alla andra sådana här sammanhang, där “positionerna” är låsta, så kommer förändringar först till stånd när det brinner under den privata rumpan på de som var/är ansvariga för detta spektakel.

      Alla “mullvadar” insyltade i denna historia måste skutta högt av glädje nu…..”Vi” tillhandahåller “önskvärd information” på en silverbricka.

      För alla “vapen” som kan användas mot den “onde fi”, kan också användas mot oss själva.

      Science fiction-författaren Isaac Asimov hade en poäng när han myntade: “The saddest aspect of life right now is that science gathers knowledge faster than society gathers wisdom”.


    11 Trackbacks / Pingbacks

    Leave a reply

Blogg listad på Bloggtoppen.se
Creeper MediaCreeper