Nej, jag har ingen psykos

Opinion. Roland Poirier Martinsson skriver i SvD om Piratpartiet. Jag ka ninte säga att jag håller med honom om mycket, och därför tänkte jag bemöta hans text i sin helhet. Kursiva stycken är Martinssons text, som kallas En Postmodern Masspsykos:

Mätningen som påstår att Piratpartiet kan nå riksdagen är lika betydelsefull som en allsvensk tabell i april. Inte meningslös, men av marginell vikt för slutresultatet och omöjlig att dra några slutsatser ifrån.

Jag skulle vilja säga att denna mätning reflekterar det nu rådande politiska klimatet. Det är en jättesensation att PP är snudd på riksdagsmandat, även om det är en mätning mer än ett år från valet. Sen tycker jag att jämförelsen haltar, för inspelade poäng i allsvenskan är säkra, politisk opinion är det definitivt inte. Det känns som att Martinsson här försöker att undvika opinionsundersökningarnas syfte och bara påpeka vad som är dåligt med dem. Hade det varit lika ointressant och meningslöst om moderaterna hade fått 60%?

Jag hoppas såklart att PP inte kommer in, av samma skäl som jag vill se fem av de nuvarande riksdagspartierna åka ur: man har fel svar på grundläggande politiska frågor. Men bortsett från politikens innehåll finns det en annan fråga att ställa när piraterna nu siktar på att upprepa succén från valet till Europaparlamentet. Är partiet värdigt riksdagen?

Hur blir man värdig riksdagen? Vad är det för fråga? Ett parti som får 4% av rösterna får mandat. Värdig? Innebär det att partiledarna genomför någon form av ritual med talmannen?

Dessutom tycker jag Martinssons inställning till opposition är intressant. Jag vill ha flera partier i riksdagen, även om jag inte håller med dem. Skulel vi bara ha en åsikt i beslutsposition skulle demokratin leva farligt. För om alla tänker lika…

För ett tag sedan höll jag ett föredrag för en grupp nyliberaler och red (som ett tankeexperiment) min käpphäst att en moralisk stat kan yttra sig genom att förbjuda hårdporr i tv innan midnatt. Efteråt kom en av piratrörelsens mest framträdande profiler fram för att protestera: ”Det finns ingen skillnad mellan det och att helt förbjuda yttrandefriheten.”

Parallellen är bara möjlig för en politisk idiot. På samma nivå profilerar sig nu ett knippe högljudda debattörer i ett tonläge som påminner om barn som för kittlingens skull försöker övertyga varandra om att det finns ett spöke i garderoben. EU och svenska staten driver igenom lagar som leder till internets undergång! De vill stänga av dig från internet! Demokratin dödas! Kreativiteten kvävs! Livet mäts, vägs och snart kommer de efter dig!

Härskarteknik schmärskarteknik? Bra försök att förminska dina motståndare. Dock genomskinligt. För hur mycket inskränkningar anser du är möjligt att göra i yttrandefriheten utan att det längre kan kallas yttrandefrihet. Piratens exempel var en tydlig markering att man inte kan ha inskränkningar,får då blir det inte längre yttrandefrihet.

Sen må piraterna vara högljudda. Det beror på att det har varit väldigt svårt att få folk att lyssna. Fram tills nu. Jag tycker också att man ser en viss ändring av retoriken för att anpassa den till de nya spelreglerna. Sen vill jag också gärna se exempel på att de sakerna du säger är fel? För alla saker du tar upp är reella hot idag. Hot som vi måste inse finns.

Varsågoda, en postmodern masspsykos iscensatt genom sociala medier.

Så bara för att folk tycker lika, och inte som du, så är det en psykos? Undrar vika som har en psykos egentligen?

Problemet består i att PP är ett enfrågeparti, inte i teknisk bemärkelse, utan enligt en existentiell tolkning av begreppet. Allt som sker förstås utifrån den enda frågans perspektiv. Allt som inte kan förstås utifrån den enda frågan är oviktigt (utvecklingen i Iran är en aspekt av Twitter). Man uppvisar ett oreflekterat gängbeteende som genererar enkla lösningar på varje tänkbart problem, oavsett komplexitet.

Vi hade inte vetat ett smack om vad som häder i Iran om det inte vore för sociala medier. Att försöka vrida det till att folk bara är intresserade av Iran för att det ger många följare på Twitter? Hjälp.

Dessutom är det ganska intressant att Martinsson tycker att enkla lösningar är dåliga? Jag tycker ofta att de är de bästa, just för att de är enkla. Utelämnar du möjligen något här Roland? Eller tycker du ärligt att enkla lösningar per definition är sämre än mer komplicerade enbart på den basen?

Att kalla det oerhörda grupparbete som hela tiden pågår på internet i massa olika frågor för ett gruppbeteende tycker jag också är en väl enkel vridning. Jag tycker att det svärmen gör är en enkel och bra lösning på ett komplicerat problem. Det vill säga, hur samrbetar vi när så mycket tid och rum skiljer oss åt?

Om PP placerar dessa skrämselmånglare i riksdagen skulle Ny demokratis laguppställning verka blytung.

Visst finns det liknelser mellan PP:s uppgång och NyD:s. Det grundar sig i ett missnöje i hur saker sköts idag. Där tror jag dock att liknelserna mellan partierna försvinner, både i hur de fungerar och vilka åsikter de står för. Att sedan avvisa pp på grund av dess relativt ringa erfarnhet är också vanskligt, för i just våra profilfrågor har vi nog mer erfarnhet än de flesta partier tillsammans. Och det är det som räknas för oss.

Men det finns en annan sida. PP:s existensberättigande består i att man identifierat två viktiga problem-områden, teknikens utmaningar för den personliga integriteten och dess relevans för äganderätten. Det är inte strunt. Frågorna är eviga och i särskilt fokus vid teknikskiften, då statens aptit växer, tjuvar ser chansen, och bara folket kan stå emot.

Hittills har PP:s tjänst för friheten varit att väcka andra. Men det är inte ett politiskt parti. Det är en visselpipa. Och det är just enfrågementaliteten som hindrar PP från att leverera ett politiskt försvar för friheterna.

Så att arbeta för dessa frågor, med en bred kunskap och stor genomslagskraft hos befolkningen berättigar inte partiet att arbeta politikst med dessa frågor? Är det bättre att frihetsfrågorna drivs av partier som tydligt visat att de struntar högaktningsfullt i allt vad integritet och frihet heter? Inte i min värld.

Kan man tillfriskna från den politiska psykosen? Ett test: jag påstår att det viktigaste för att säkra integriteten är sänkta skatter. Då förs makt från staten till civilsamhället. Sammanhang – familjer, församlingar, företag, föreningar – stärks, som kan stå emot statens intrång.

Hur förhåller sig PP till det?

Jag tycker den här liknelsen är jättekonstig. Vad spelar pengar för roll när staten har rätt att göra vad de vill med ditt liv i övrigt. Vad spelar det för roll om jag kan köpa vad jag vill om mina åsikter är förbjudna? Eller anser du att om man har mer pengar så kan man muta sig till att inte bli övervakad?

Poängen är inte att jag vill ha ett omedelbart svar, utan att frihetens försvar alltid måste bedrivas längs en utdragen politisk front. Sänkta skatter betyder prioriteringar, kompromisser. Någonstans där dör enfrågepartier, antingen genom metamorfos till något högre eller genom förtvining.

Det är bra att du behöver poängtera att din fråga var retorisk, så att du inte ska få mothugg. Det har du dock fått, och jag tycker att Christian Engströms svar på din fråga är bra. Kort, kocist, sakligt och visar var du har tänkt fel. Sen kan jag säga att min egna målsättning med mitt medlsemskap i Piratpartiet är att partiet inte längra ska behövas, så att vi kan koncentrera oss på andra frågor i stället. Just nu är dock vår integritet och medborgarrätt för hotad för det.

Så frågan bör ställas: hur förhåller sig piraterna till fastighetsskatten?

Som det står i paritprogrammet, vi har ingen åsikt. Även om du hävdar att man får bättre integritet genom att avskaffa den. Läs CE:s svar ovan en gång till om du inte håller med.

Sammanfattningsvis är detta bara ytterligare en i raden av skrienter som gör sitt bästa för att förminska Piratpartiets roll och genomslag. Jag tycker faktiskt att det är lite kul att se hur det nu tävlas i att få PP att framstå som ett marginaliserat skitparti utan substans. Jag tycker det visar att partiet är allt annat än just det. Det finns måga som är rädda, för vi tar deras plats. Deras röster. Deras politik (som den borde vara i alla fal). Dessutom verkar det som att många håller med oss. Måste vara en skrämmande känsla. Personligen hoppas jag den växer…

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Piratpartiet, Svenska Dagbladet, Roland Poirier Martinsson, integritet, politik, demokrati