Glöm inte att ifrågasätta!

Politik. När jag beslutade mig för att gå med i Piratpartiet så hade jag länge tvekat. Jag har skrivit om det tidigare, men med tiden har jag kommit att analysera min tvekan på nya sätt. Den nu pågående valrörelsen har bidragit till att jag ser på det med delvis nya ögon. Ibland kan jag fundera kring vad som fick mig att tveka över huvud taget, för beslutet känns så här i efterhand så oerhört självklart. Jag kan däremot inte riktigt bli av med känslan att jag inte borde ha behövt, för det var precis den känslan som fick mig att tveka från första början.

När nu hejdlösa vallöften avlöser varandra, när påhoppen börjar bli så grova och dåligt maskerade att man nästan bara kan skratta åt dem, då blir ett ställningstagande som ett partimedlemsskap så mycket mer påtagligt. För att avlägga en röst innebär att man kan tänka sig att låta de man röstar på föra ens talan, men ett medlemskap innebär att man står för, och kan tänka sig försvara, det ett parti faktiskt säger och gör.

Att hoppa av ett parti mitt i en valrörelse är därför ett oerhört starkt ställningstagande, betydligt mer så än om man skulle göra det mitt emellan två val. För er som undrar var detta kommer att leda så kan jag lugna er, mitt engagemang i piratpartiet är ohotat. Det jag vill komma till är att det för mig är viktigt att hela tiden utvärdera varför man stödjer något, och om man verkligen kan försvara det som sägs och görs i ens namn.

Att konstant ifrågasätta “sitt” parti är något för mig oerhört självklart, och det görs nog på tok för sällan. Även inom piratpartiet. På Stockholmsdistriktets möte i måndags så pratades det lite om pp:s principprogram, och hur det ändras och inte ändras och vad vi egentligen står för. En röst sa då att denne trodde att årsmötet inte kunde, eller uppmuntrades att inte, ändra i principprogrammet. Det tog mig ett par sekunder att inse att inse vad som hade sagts, och sedan deklarerade jag att om så var fallet så lämnar jag partiet på stående fot. Nu är det självklart inte så, men att någon kan ha fått för sig det, och inte ifrågasätter detta, gjorde att jag började tänka.

Vet folk varför de röstar pirat. I de flesta fall är nog svaret ja, men jag tror att detta unga parti redan börjat drabbas(?) av slentrianröstarna. Det vill säga de som röstar utan att tänka, för att man alltid gjort det/borde säkert göra det/såg nåt trevligt/helt enkelt inte ifrågasätter tillräckligt. Jag tycker detta är extra farligt i ett parti som pp, som egentligen handlar om ifrågasättande. Vissa väljer att kalla det missnöje, och visst stämmer det till viss del, men jag tycker att det är en förenkling som används delvis för att nedvärdera partiet. För genom att ifrågasätta politiken som förs idag har vi väckt debatt. Genom att visa på alternativ har vi fått sympatisörer. Genom att engagera kommer vi få väljare. Både nu och 2010. Förhoppningsvis kan vårt arbete med att rikta uppmärksamhet på dessa frågor leda till mitt slutgiltiga mål med mitt medlemsskap i Piratpartiet.

Att kunna gå ur. Inte för att jag är missnöjd med partiet, utan för att jag helt enkelt inte behöver vara medlem längre.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Politik, eu-val, piratpartiet, demokrati, missnöje