Å, den mörknande framtiden vår

Dystopier. Som alltid är jag lite sen. Titeln hade varit mycket mer passande för ett par veckor sedan, när det var studenttider på allvar (även om man slapp höra dem så mycket i år eftersom studentflaken förbjöds i innerstan, hoppas verkligen att det är något som kommer att bli tradition), och jubileet av omröstningen för FRA-lagen har också passerat. För på sätt och vis handlar detta inlägg om just det. Och om det finns någon fråga som kan få mig att skriva är det väl just den, för utan FRA-lagen hade nog inte denna blogg funnits (eller var det en reklambyrås förtjänst?).

Det finns flera anledningar till den senaste tidens bloggtorka från min sida. En är en nyfödd bebis. En annan är att det har känts som att de inlägg jag har börjat fundera på nästan alltid har kunnat sammanfattas med “what she said” (damn you Emma…!). Men den största anledningen är nog ändå en känsla av hopplöshet. För det känns aldrig som att man får skriva något positivt, utan det handlar bara om att kritisera den evigt nedåtgående spiralen av inskränkningar på våra rättigheter.

Man brukar säga att det är skönt att inte vara ensam. Jag är dock inte så säker på att detta alltid är fallet. För ibland så är det faktiskt trevligt om man vore den enda som hade vissa tankar, men tyvärr var det inte så i detta fallet. För när jag som bäst sitter och och känner mig uppgiven, moloken och lite lätt frustrerad över samhällsutvecklingen så får jag läsa två inlägg som får mig att tänka just att fler måste känna som jag. Det är på tok för lätt att föreställa sig en framtid som inte ens Orwell kunde, i sina vildaste fantasier, drömma ihop. Det är på tok för lätt att känna ett behov av att faktiskt ha en Guy Fawkes-mask liggandes hemma. Det är på tok för lätt att ge upp hoppet.

Det är just dessa känslor som har fått mig att vakna. Lite konstigt i sig, men det är lite samma känsla nu, som jag hade den 10:e juni för två år sen (jag har till och med missat bloggens tvåårsjubileum med 12 dar, ytterligare en sak som jag är lite sen med alltså…). En känsla av att det inte går att sitta stilla och ta emot. En känsla av att jag inte vill vara med om det som sker. En känsla av att det måste gå att påverka, för alternativet är på tok för hemskt.

Och ser man på. Även här finns det fler som tänker som jag. Att det faktiskt finns Politik, övervakningssamhället, Lex Orwell, FRA, bloggande

And the www connects to the eww, and the eww to the sww…

Internet. Eftersom det där med fri information är något läskigt så kan det inte få förekomma i en demokrati. Det verkar i alla fall vara brittiska politikers paroll. Nu ska de tydligen försöka ge en minister totalmakt över internet. Ett carte blanche att göra som man vill, utan att behöva gå omvägen vi något så töntigt som ett folkvalt parlament för att ändra på lagar. Allt för att begränsa det där hemska internätet. Därför har jag ett förslag till alla politiker.

Vi lägger ner skiten och skapar ett nytt.

Tänk er själva. Ett world wide web. Där alla kan ansluta och utdela information. Europeer ansluter vi eww (no pun intended, really), europe wide web. I eww finns ett inbyggt filter som kontrolleras från ett kontor i Paris vars logga jag inte kan visa för jag har inte rätt att använda det typsnittet, och till skillnade från dem tar jag sånt på allvar. Filtret ser till att ingen dålig information om Europa sprids till övriga världen. På samma sätt så kommer ingen dålig information in heller. på cww (china wide web) används detta flitigt. Det är inte censur, det handlar bara om att vissa saker är inte bra, eller nödvändiga, för en normal europe att ta del av. Alltså hjälper Filtret till i vardagen, för oss alla.

För att komma ut på eww måste vi svenskar först ansluta oss till sww. Eftersom vi per automatik blir anslutna till eww så måste vår kommunikation granskas så att vi inte säger dumma saker om regimen till våra medeuropeer. Informationsutbyte får vi självklart hålla på med, vår egen statsminister byter exempelvis gärna recept med den franska presidenten. Eftersom hans e-post dock är av vikt för riket så behöver inte han, till skillnad från de flesta andra, skicka en kopia till Kontrollmyndigheten (en hopslagning av FRA och den “domstol” som var satt att kontrollera dem, lite av en Judge Dread kombo som visat sig vara oerhört effektiv på att sätta dit dissidenter och annat patrask). Skickar man inte denna kopia så är det skäl för att bli kallad till polisen för förhör, och självklart beslagtas ens datorer på kuppen.

Fast på sww är det mesta lugnt. På ukww går det livat till. Där kan ministern se till att arrestera lite vem han vill, tack vare Digital Economy Bill. För invånarna blir det dock lite jobbigt, eftersom det ibland är lagligt att maila, och ibland inte.

I Frankrike pratar man om att starta ett fww, men presidenten tycker att det räcker om han har den tillgången så kan han berätta för alla andra vad som händer i världen. På så sätt slipper han läskiga överaskningar.

I Australien har man lagt ner hela skiten, eftersom det visade sig att allt kunde tolkas pornografiskt.

Men en sak är säker. Man har i alla fall stoppat den hemska fildelningen!

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, www, politik, demokrati, fildelning, information

Jag tror att något gick sönder

Politik. Historien skŕivs av vinnarna sägs det ju. Det var nog sant i förra milleniet, men numera så stämmer det nog mindre väl. Saker stannar kvar på ett helt annat sätt, det har till och med dagens okunniga politikerfattat. Alltså måste detta kontrolleras, strypas i sin linda, förstatligas. Det bästa vore om man kunde anpassa den bilden man ville visa upp och se till att ingen fick se något annat. Det skulle ju innebära ett mycket enklare jobb när det kommer till att tuta i invånarna nästa stolliga förslag som minskar deras kontroll över sina egna liv. Tar vi bort ordet stolliga känns det som att det är så det spanska EU-ordförandeskapet resonerar.

Fast de är så klart inte först. Som alla bra förslag gällande internet så är fransmännen pionjärer. För tänk vad bradet vore för ungdomar om de kunde frisera bilden av sig själva på internet. Det skulle ge b-kändisar som råkat ut för hatatacker en chans att bli av med bilden som puckon. Det skulle ge Tiger Woods en chans att inte ha varit otrogen. För det är så internet fungerar.

För en bunt med år sedan jobbade jag på en IT-avdelning, och råkade stå brevid en av våra helpdesk-medarbetare som fick ett samtal. Det var nämligen så att vårt intranät låg nere (planerad åtgärd som alla blivit informerade om) och en person var mycket upprörd för denna behövde komma åt internet. Detta gick ju inte nu, eftersom denne hade just intranätet som startsida (vilket denne också upplyste om, eftersom det var en tvingad inställning på alla klienter, och alltså var det vårt fel att internet inte var åtkomligt). Att stänga ner starten på internet var ju något som omöjligjorde dennes jobb (förmodligen surfa på aftonbladet eller liknande).

Alla som får höra den historien brukar skratta och undra hur någon kan vara så dum. Man vet ju hur man gör. På det kan jag bara svara: jaså? För detta handlade inte om vetskap. Det handlade om förståelse. För om inte starten på internet kunde laddas, hur kunde då något på internet laddas. Saknar man förståelse för att det inte finns en start så försöker man inte ens att skriva in adressen som man brukar när man ska till aftonbladets hemsida (på de flesta arbetsdatorer bruker den dyka upp när man skrivit www.a), för det kommre ju inte att fungera.

Så när någon föreslår att man ska kunna få internet att glömma, så handlar det om att denne verkligen tror att det går. Att informationen finns på ett ställe, aldrig lagras eller skickas vidare. Det handlar helt enkelt om okunskap.

Det är okunniga människor som tror att de kan ha råkat förstöra internet när de får en 404-sida.

Det är okunniga människor som tror att böcker och information på internet arkiveras på samma sätt.

Det är okunniga människor som stiftar våra lagar.

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Spanien, EU, lagar, politik, kunskap, demokrati

Ändrad tid och plats för lördagens demonstration i Stockholm

Piratpartiet. Det har, på grund av tillstånd, skett lite förändringar inför lördagens demonstration mot FRA-lagen i Stockholm nu på lördag. Det som gäller nu är:

Plats: Medborgarplatsen
Tid: 11.45-12.45

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, demonstration, FRA, Lex Orwell, politik

Urvattning på väg?

FRA. Rick Falkvinge rapporterar om möjligt fulspel i FRA-debatten. I stället för att motionera om att riva upp lagen så finns risken att motionen ska ge regeringen i uppdrag att se över hur man ska göra för att få lagen uppriven. Vi kan ju gissa hur mycket energi Tolgfors skulle lägga på det. En bra genomgång över de skillnaderna på förslagen görs av Scaber Nestor.

Att lägga ett förslag som gör att regeringen ändå kan koppla in kablarna, och som gör att man kan ignorera det hela fram till långt efter valet är en farlig situation, och tyvärr tror jag att det kan tilltala oppositionen också. Det skulle nämligen göra att man slapp den delen av integritetsdebatten i valrörelsen eftersom man kunde hänvisa till att man faktiskt gett regringen uppdraget att se äver upprivningen. En friskrivning som innebär att de slipper reagera, och som innebär att de ger de förhatliga piraterna färre angreppsvägar.

Som Rick skriver är det viktigt att rätt motion kommer upp i riksdagen, för vi måste få ledamöterna att bekänna färg. Det brukar oftast visa sig att färgen är ganska genomskinlig…

Läs även andra bloggares åsikter om Lex Orwell, FRA, Piratpartiet, politik, demokrati

Skulle FRA kunnat stoppa rånet?

Lex Orwell. Ingen har väl kunnat undgå att höra om det spektakulära rånet mot värdedepån i Västberga. Att jag inte hörde något när det hände är nästan lika spektakulärt eftersom jag bor ett stenkast därifrån, fast å andra sidan ligger söderortspolisen ännu närmre och det verkar ju inte ha hjälpt. Min ursäkt är att jag sov.

Det proffesionella sätt som rånet genomfördes på är på många sätt skrämmande, och de svenska myndigheternas tafatthet är som vanligt öronbedövande. För hur kunde en oannonserad helikopter få flyga runt i Stockholm? Svaret är enkelt, ingen brydde sig. Åsidosatta system och dåliga rutiner gjorde att trots att man kunde följa ett oidentifierat flygplan på väg mot Stockholm så vidtogs inga åtgärder.

Sen säger de att FRA är nödvändiga för att kunna stoppa terrorattentat.

För vad hade hänt om helikoptern hade haft något annat i siktet, något mycket mer lömskt och destruktivt? Vad skulle det spela för roll om FRA snappade upp att något var på väg att ske om vi inte ens kan förhindra att helikoptrar vars syfte är okänt får flygarunt i vår huvudstad?

Det kanske är dags att börja se över vad våra pengar går till egentligen. För jag tror att vi stoppar fler terrorister (för det var väl FRA:s syfta nuförtiden, eller hur?) om vi har fungerande ledning och uppdaterade system för krishantering och luftövervakning. Det är dessutom åtgärder som redan görs, och som på väldigt ringa sätt gör intrång i personers privatliv.

Så ni som kritiserar Piratpartiet för att vara högljudda och bara gnälla, här kommer ett konkret förslag. Sälj FRA:s superdatorer och se till att folk inte kan flyga in helt oprovocerat över vårt rikeshuvudstad i stället. Det skulle i alla fall få mig lugnare än en superdator i händerna på Ingvar Åkesson.

Läs även andra bloggares åsikter om Lex Orwell, FRA, signalspaning, incidentberedskap, krishantering, rån, Västeberga, politik

Eftersom hela FRA-frågan ändå handlar om ordvrängeri

FRA. Nu har intresset för FRA börjat synas igen, inför att riksdagen ska ta ställning till det nya lagförslaget, samt motioner om att riva upp hela spektaklet. Min åsikt i det hela borde inta ha undgått någon som har läst den här bloggen. Riv upp, gör om, gör rätt.

På DN:s hemsida går att läsa hur en “spionprofessor” anser att signalspaning är det kraftigaste medlet för att få tag på skurkarna.

Det som får mig att fastna för just denna artikel är det faktum att den innehåller en definition av vad signalspaning är. Nämligen “Kommunikationsspaning för att komma in i olika kretsar genom att avlyssna deras inbördes elektroniska kommunikation.”. So far so good. Jag tror inte heller att någon har något som helst problem med att detta sker. Om det finns goda skäl för det. Och om det inte sker med godtycke.

För det intressanta sker när kretsen av avlyssnade utvidgas och blir slumpmässig och godtycklig. För det är precis det som FRA:s avlyssning är. Den inkluderar all trafik som passerar Sveriges gräns, vilket man aldrig i förväg vet vad det är. Det slumpmässiga urvalet gör också att det FRA nu är beordrade att syssla med enligt ovanstående definition faktiskt inte är signalspaning.

För om signalspaning ska bedrivas mot kretsar av individer så måste man ju kunna garantera att de medel man använder kan riktas mot dessa kretsar. Det kan ju uppenbarligen inte FRA, eftersom det är slumpmässigt vad som passerar landets gränser. Som signalspaningsverktyg blir det alltså ganska meningslöst, eftersom man inte själv kan göra något urval.

Detta är förstås sant med ett undantag. För det finns en krets med människor som faktiskt har väldigt svårt att få sin kommunikation att undvika att passera Sveriges gränser. Mot denna krets går det att bedriva aktiv signalspaning enligt definitionen ovan. Mot denna krets kan det dessutom bli väldit effektivt, och man kan hitta båda brottslingar, information om politiska dissidenter, utpressningsmöjligheter mot höga politiker och tjänstemän och en massa annat också. Så det enda sättet som FRA kan bedriva aktiv signalspaning på är mot just denna krets.

Min slutsats av DN:s artikel blir således att så fort man pratar om signalspaning i samband med de nya FRA-lagarna, så pratar man om massavlyssning av alla som befinner sig i Sverige. För om det rör sig om något annat är det mer ett lotteri (dvs. om man har tur att hitta något så får man högvinsten, en klapp på huvudet från USA).

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Lex Orwell, massavlyssnig, politik, demokrati

Nu får det fanimig vara nog!

Storebrorssamhället. När Reinfeldt förklarade hur han inte brutit vallöftet om att inte jaga en hel ungdomsgeneration så sa han att eftersom det inte var staten som jagade i och med IPRED så var det lugnt. Undrar hur han ska förklara bort de utökade resurser som nu tillförs polisen för att utöka jakten på de hemska fildelarna. Det enda jag kan tänka mig är att det faktiskt inte är Fredrik själv som jagar fildelare, så då måste det ju vara så att han inte brutit mot något vallöfte. Att det får vara nog är bara förnamnet. På något sätt har det blivit en helt godkänd häxjakt på folk som bara vill dela inormation. Kommer den borgerliga regeringen att införa en HADOPI-lag här i Sverige snart också, för det känns som att vi börjar närma oss. Att det inte är vad folket vill har ju regeringen tidigare visat att man inte har några som helst bryderier inför. (EDIT: Karl Sigfrid frågar sig vad dessa poliser egentligen ska användas till, undrar om det verkligen har tänkts igenom från beslutshåll…)

På temat “nu får det vara nog” så hittar jag även tvåfundamentalt olika debattartiklar, som tar upp samma sak men det leder till två helt olika slutsatser. Dock tycker jag det är väldigt bra att Piratpartiets politik och piratideologin äntligen synas i jupet och att även motståndarna börjar inse vad det handlar om och bemöter de verkliga argumenten. Dock så är det nog det enda positiva jag kan säga om artikeln i en av antipiraternas starkaste propagandakällor, Corren. För även om de gör ansatsen att analysera djupare och kritisera den egentliga politiken så fastnar man ändå på fildelningsfrågan. Den verkar hänga som en våt filt över allt annat, förmodligendärför att de inte vågar ta i de andra frågorna, för det skulle ju innebära att man erkände att det inte handlade enbart om fildelning, och då blir det ju inte lika lätt att förklara bort längre.

En betydligt bättre och sakligare artikel fanns igår i SvD. P J Anders Linder skriver en intressant och läsvärd artikel om PP:s framgång och borgerlighetens misstag i övervakningsdebatten och EU-valet. Har ni inte läst den än så är det helt klart rekommenderad läsning, oavsett vilken sida av barrikaderna ni står på.

Tycker dessutom att dagens XKCD visar tydligt på varför man måste betrakta internet som vilken infrastruktur som helst, och varför man inte kan hålla på och stänga av folk och införa censur och begränsningar. Den är helt enkelt en så integrerad del av våra liv att man inte ens tänke på att man använder den…

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, demokrati, piratpartiet, övervakning, internet, vallöften, fildelning

När politiken och verkligheten inte stämmer överens…

Politik. …så anpassar man verkligheten efter politiken. Ibland känns det som att det är så det resoneras runtom i åartihögkvarteren. För när nya, fantastiska, möjligheter öppnar sig så väljer politikerna att försöka anpassa dessa möjligheter efter hur de vill att de ska se ut, i stället för att anpassa sig själva efter de nya förhållanden. Darwin hade nog haft ett och annat att säga om det om han fortfarande var vid liv.

Man kan dock ställa sig frågan hur länge till de kan fortsätta blunda. För det räcker inte att säga att man gör något, för i dagens politiska liv krävs det att man verkligen gör något också. Att säga en sak och göra en annan (det som blivit kännt som att vara en centerpartist) håller helt enkelt inte längre. Därför tar jag fortfarande alla integritetskämpande politiker med en nypa salt innan de visat sina sanna färger.

Fast det finns undantag måste jag säga. Karl Sigfrid gör sitt bästa (under sitt sista år i riksdagen?!) för att få sitt parti att förstå vad det hela handlar om. Den artikel i DN som han citerar är bara ytterligare en i raden av artiklar som faktiskt visar att det finns fler bottnar än den ifpi visar upp på sina bjudmiddagar.

Den stora framgången för Piratpartiet i EU-valet har satt det hela på sin spets, och jag förväntar mig att gammelpartierna kommer börja slåss om integritetsväljarna nu. Problemet i mina ögon är just deraas trovärdighet. Börja med att riva upp Ipred och FRA, öppna upp ACTA-förhandlingarna och respektera den svenska grundlagen så kanske vi kan börja diskuttera. Men så länge det politiska klimatet är som det är idag så kommer mitt engagemang, och min röst, att fortsätta tillhöra pp. För det är som Mary säger, Internet är inte bara lattjolajban.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, demokrati, integritet, EU-val, piratpartiet

Skulle du ställt dig framför stridsvagnen?

Politik. Det finns en person jag har beundrat i tjugo år. Det han gjorde var nämligen inte bara oerhört modigt, eftersom han visste att han förmodligen skrev under sin egen dödsdom. Nej, det han gjorde har satt avtryck i historien, på ett sätt som jag inte tror han kunde ana. Jag tror inte ens att jag behöver visa bilden för er, för ni vet precis vilken person jag talar om. Han som ställde sig framför stridsvagnarna på Himmelska fridens torg, idag för tjugo år sen.

I Kina är den bilden förbjuden. I Kina har man inför 20-årsdagen belagt extra censur på sociala medier som Twitter, Facebook, hotmail etc. I Kina övervakar man meningsmotståndare och arresterar dissidenter. I Kina censurerar man åsikter som inte överensstämmer med regimens. I Kina kan man aldrig vara säker på att man inte är avlyssnad eller övervakad.

I Sverige är vi inte långt efter.

När FRA-lagen debatterades som mest för ett år sen var det många som inte trodde på vad man sa när man berättade för dem vad som var på väg att hända. Svaret var ofta att man måste ha missförstått något, för i Sverige håller vi inte på med sådant. Nu verkar många stilla ha accepterat att bli avlyssnade för den goda saken. För att ta upp ämnet upprör inte längre folk, utan de svarar mest med en axelryckning. Folket känner alltså att de inte kan påverka de som styr, utan att det enda man kan göra är att stilla acceptera och rösta på den som man tycker för bäst skattepolitik.

Det är nog svårt för de flesta svenskar att förstå vad som gick igenom huvudet på den okände kines som för tjugo år sen ställde sig framför 80 ton stål som ett uttryck för sitt missnöje. I vårt skyddade och tillrättalagda samhälle är det inte mycket som upprör, vi förväntar oss inte att något ska kunna hända. Av just den anledningen är Sverige extra sårbart. När dessutom repressiva lagar sprids från Europa är det något som vi definitivt måste uppmärksamma här.

För i Europa finns det lagar som tillåter övervakning av samtliga offentliga platser. I Europa finns det lagar som tillåter avstängning från internet enbart grundat på misstankar om brott. I Europa censureras internet. I Europa tillåts privata intressenter agera polis.

I Sverige har vi redan börjat.

Förstår vi verkligen var dessa lagar kan ta oss? Förstår våra politiker verkligen vilken Pandoras ask det är de håller på att öppna.

Vår strid står inte på Himmelska fridens torg. Vår strid kommer nog aldrig att kunna generera en så talande bild som den okände kinesen framför stridsvagnen. Vår strid står på internet och snart i parlamentssalar. Det gör inte vår strid mindre viktig.

Jag tycker att det är ganska talande att detta europaparlamentsval inträffar vid 20-årsjubileet av demonstrationerna i Kina. För dessa val kommer att visa att folk inte är nöjda med ordningen som är nu. För dessa 20 år har inte fått Kina att bli ett öppnare land. Det har fått öppna länder att bli mer som Kina. Och det är en ordning som jag aldrig kan acceptera.

Om två dar är det därför viktigt att visa att vi inte är nöjda. Att vi vill ha något annat. Eller snarare, vi vill ha våra rättigheter kvar!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om EU-val, politik, himmelsa fridens torg, övervakning, demokrati