Internet sågar Prince

Kultur. Veckans helt ut och cyklar bjuder “the artist formerly known as the artist formerly known as Prince” på. Vi kan också kalla det för veckans Uusman. Eller vad sägs om citat som “Internet är helt ute” och “Internet är som MTV. MTV var också hippt en gång och så plötsligt var det ute”.

Men han tycker om nya sätt att distribuera på. Dock inte över internet. För då får man inte betalt i förväg, utan när konsumtionen sker. Vilket man kan förstå är lite läskigt när man inte vet hur ens material blir mottaget. För om en skiva floppar är det ju skönt om man redan fått alla pengar för den.

Då är det bättre att skicka en skiva gratis till alla som köper Mirror, för då kommer ju även folk som inte vill ha skivan att få den. För om bara de som vill lyssna verkligen gör det kanske det inte är någon som gör det. Fast lyssna och lyssna, det viktiga är ju inte att någon lyssnar på musiken, utan att någon betalar för den.

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Prince, fildelning, kultur

En utebliven analys

Yttrandefrihet. Läste tidigare i dag Martin Aagårds artikel i Aftonbladet och tänkte att jag skulle skriva ett och annat under kvällen, precis som andra redan har gjort. Problemet är att när jag kommit hem så var artikeln borta. Det tog inte lång tid att förstå varför. Dessutom hittade jag artikeln igen. Tack Thomas!

Dock blir helt plötsligt analysen av texten helt ointressant. Att Aftonbladet väljer att plocka bort den efter att några uttryckt sin åsikt om vad som stod där är betydligt mer intressant. För enligt författaren så står det ju inget där som någon kan skämmas för…

Att sånt där patrask som bloggare skriver lite vad som helst och uttrycker konstiga åsikter i texter med dålig kvalitet är ju att förvänta, men att en ansedd(!?) tidning som aftonbladet släpper igenom texter de uppenbarligen känner inte borde ha släppts är ju uppseendeväckande. Deras texter ska ju “bjuda in till diskussion med läsekretsen”, men det är ju svårt att diskutera texter som tas bort.

Fast det är ju skönt att de i alla fall skäms lite för att de, dessutom helt utan grund (och som vanligt var det inte svårt att kontrollera), anklagar några av de som stått upp mest för yttrandefriheten för att vara högerextremister.

Läs även andra bloggares åsikter om TPB, yttrandefrihet, Aftonbladet, Fail

Öppen fråga till miljöpartiet

Politik. Det har tydligen pågått partiledardebatt ikväll, Twitter har gått hett med kommentarer. Läste precis en intressant diskussion mellan Mab och @miljopartiet

_Mab_
@miljopartiet framförde Peter Eriksson partilinjen när han menade att “experter” skulle vara de som avgjorde behovet av #Kroppsscanners ?

miljopartiet
@_Mab_ Vi anser inte att politiker ska bestämma sådant.

_Mab_
@miljopartiet ni anser inte att politiker ska bestämma graden av övervakning i samhället?

miljopartiet
@_Mab_ Självklart, men inte specifik säkerhetsteknisk utformning.

Min fråga blir, när jag läser detta:
Hur ska man kunna bestämma graden av övervakning i samhället utan att diskutera tekniken med vilken övervakningen sker?

Sättet som skribenten bakom @miljopartiet formulerar sig på är för mig ett sätt att slippa ta debatten, och framför allt att kunna vända kappan efter vinden. Att kunna driva en integritetslinje samtidigt som man inte behöver ha åsikter om enskilda fenomen eftersom de är för tekniskt detaljerade. Men var går gränsen där miljöpartiet är villiga att ta diskussionen? Ska vi diskutera massavlyssning, men inte FRA? Ska vi diskutera censur, men inte censur av internet? Ska vi diskutera integritet, men bara när vi alla är överens så att ingen kommer i dålig dager?

Läs även andra bloggares åsikter om integritet, miljöpartiet, piratpartiet, politik, partiledardebatt

And the www connects to the eww, and the eww to the sww…

Internet. Eftersom det där med fri information är något läskigt så kan det inte få förekomma i en demokrati. Det verkar i alla fall vara brittiska politikers paroll. Nu ska de tydligen försöka ge en minister totalmakt över internet. Ett carte blanche att göra som man vill, utan att behöva gå omvägen vi något så töntigt som ett folkvalt parlament för att ändra på lagar. Allt för att begränsa det där hemska internätet. Därför har jag ett förslag till alla politiker.

Vi lägger ner skiten och skapar ett nytt.

Tänk er själva. Ett world wide web. Där alla kan ansluta och utdela information. Europeer ansluter vi eww (no pun intended, really), europe wide web. I eww finns ett inbyggt filter som kontrolleras från ett kontor i Paris vars logga jag inte kan visa för jag har inte rätt att använda det typsnittet, och till skillnade från dem tar jag sånt på allvar. Filtret ser till att ingen dålig information om Europa sprids till övriga världen. På samma sätt så kommer ingen dålig information in heller. på cww (china wide web) används detta flitigt. Det är inte censur, det handlar bara om att vissa saker är inte bra, eller nödvändiga, för en normal europe att ta del av. Alltså hjälper Filtret till i vardagen, för oss alla.

För att komma ut på eww måste vi svenskar först ansluta oss till sww. Eftersom vi per automatik blir anslutna till eww så måste vår kommunikation granskas så att vi inte säger dumma saker om regimen till våra medeuropeer. Informationsutbyte får vi självklart hålla på med, vår egen statsminister byter exempelvis gärna recept med den franska presidenten. Eftersom hans e-post dock är av vikt för riket så behöver inte han, till skillnad från de flesta andra, skicka en kopia till Kontrollmyndigheten (en hopslagning av FRA och den “domstol” som var satt att kontrollera dem, lite av en Judge Dread kombo som visat sig vara oerhört effektiv på att sätta dit dissidenter och annat patrask). Skickar man inte denna kopia så är det skäl för att bli kallad till polisen för förhör, och självklart beslagtas ens datorer på kuppen.

Fast på sww är det mesta lugnt. På ukww går det livat till. Där kan ministern se till att arrestera lite vem han vill, tack vare Digital Economy Bill. För invånarna blir det dock lite jobbigt, eftersom det ibland är lagligt att maila, och ibland inte.

I Frankrike pratar man om att starta ett fww, men presidenten tycker att det räcker om han har den tillgången så kan han berätta för alla andra vad som händer i världen. På så sätt slipper han läskiga överaskningar.

I Australien har man lagt ner hela skiten, eftersom det visade sig att allt kunde tolkas pornografiskt.

Men en sak är säker. Man har i alla fall stoppat den hemska fildelningen!

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, www, politik, demokrati, fildelning, information

Jag tror att något gick sönder

Politik. Historien skŕivs av vinnarna sägs det ju. Det var nog sant i förra milleniet, men numera så stämmer det nog mindre väl. Saker stannar kvar på ett helt annat sätt, det har till och med dagens okunniga politikerfattat. Alltså måste detta kontrolleras, strypas i sin linda, förstatligas. Det bästa vore om man kunde anpassa den bilden man ville visa upp och se till att ingen fick se något annat. Det skulle ju innebära ett mycket enklare jobb när det kommer till att tuta i invånarna nästa stolliga förslag som minskar deras kontroll över sina egna liv. Tar vi bort ordet stolliga känns det som att det är så det spanska EU-ordförandeskapet resonerar.

Fast de är så klart inte först. Som alla bra förslag gällande internet så är fransmännen pionjärer. För tänk vad bradet vore för ungdomar om de kunde frisera bilden av sig själva på internet. Det skulle ge b-kändisar som råkat ut för hatatacker en chans att bli av med bilden som puckon. Det skulle ge Tiger Woods en chans att inte ha varit otrogen. För det är så internet fungerar.

För en bunt med år sedan jobbade jag på en IT-avdelning, och råkade stå brevid en av våra helpdesk-medarbetare som fick ett samtal. Det var nämligen så att vårt intranät låg nere (planerad åtgärd som alla blivit informerade om) och en person var mycket upprörd för denna behövde komma åt internet. Detta gick ju inte nu, eftersom denne hade just intranätet som startsida (vilket denne också upplyste om, eftersom det var en tvingad inställning på alla klienter, och alltså var det vårt fel att internet inte var åtkomligt). Att stänga ner starten på internet var ju något som omöjligjorde dennes jobb (förmodligen surfa på aftonbladet eller liknande).

Alla som får höra den historien brukar skratta och undra hur någon kan vara så dum. Man vet ju hur man gör. På det kan jag bara svara: jaså? För detta handlade inte om vetskap. Det handlade om förståelse. För om inte starten på internet kunde laddas, hur kunde då något på internet laddas. Saknar man förståelse för att det inte finns en start så försöker man inte ens att skriva in adressen som man brukar när man ska till aftonbladets hemsida (på de flesta arbetsdatorer bruker den dyka upp när man skrivit www.a), för det kommre ju inte att fungera.

Så när någon föreslår att man ska kunna få internet att glömma, så handlar det om att denne verkligen tror att det går. Att informationen finns på ett ställe, aldrig lagras eller skickas vidare. Det handlar helt enkelt om okunskap.

Det är okunniga människor som tror att de kan ha råkat förstöra internet när de får en 404-sida.

Det är okunniga människor som tror att böcker och information på internet arkiveras på samma sätt.

Det är okunniga människor som stiftar våra lagar.

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Spanien, EU, lagar, politik, kunskap, demokrati

Sarkozy ett övertramp från att mista sin uppkoppling

HADOPI. Dagens gör som vi säger, inte som vi gör kommer via Boing Boing från den franske presidenten Sarkozy.

Tydligen har presidentens medarbetare gjort 400 olovliga kopior på en dokumentärfilm som bara finns i 50 ex. Och detta är inte första gången som något liknande inträffar, för det är inte så länge sedan presidentens parti gick med på en förlikning efter att olovligt ha använt en sång i deras kampanj.

Men fildelning är fult och man måste sätta åt dem som håller på med det hårt. Det måste ju innebära att om något mer händer så ska Sarkozys ISP strypa tillgången, eller hur?!

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, HADOPI, Sarkozy, politik

Eftersom hela FRA-frågan ändå handlar om ordvrängeri

FRA. Nu har intresset för FRA börjat synas igen, inför att riksdagen ska ta ställning till det nya lagförslaget, samt motioner om att riva upp hela spektaklet. Min åsikt i det hela borde inta ha undgått någon som har läst den här bloggen. Riv upp, gör om, gör rätt.

På DN:s hemsida går att läsa hur en “spionprofessor” anser att signalspaning är det kraftigaste medlet för att få tag på skurkarna.

Det som får mig att fastna för just denna artikel är det faktum att den innehåller en definition av vad signalspaning är. Nämligen “Kommunikationsspaning för att komma in i olika kretsar genom att avlyssna deras inbördes elektroniska kommunikation.”. So far so good. Jag tror inte heller att någon har något som helst problem med att detta sker. Om det finns goda skäl för det. Och om det inte sker med godtycke.

För det intressanta sker när kretsen av avlyssnade utvidgas och blir slumpmässig och godtycklig. För det är precis det som FRA:s avlyssning är. Den inkluderar all trafik som passerar Sveriges gräns, vilket man aldrig i förväg vet vad det är. Det slumpmässiga urvalet gör också att det FRA nu är beordrade att syssla med enligt ovanstående definition faktiskt inte är signalspaning.

För om signalspaning ska bedrivas mot kretsar av individer så måste man ju kunna garantera att de medel man använder kan riktas mot dessa kretsar. Det kan ju uppenbarligen inte FRA, eftersom det är slumpmässigt vad som passerar landets gränser. Som signalspaningsverktyg blir det alltså ganska meningslöst, eftersom man inte själv kan göra något urval.

Detta är förstås sant med ett undantag. För det finns en krets med människor som faktiskt har väldigt svårt att få sin kommunikation att undvika att passera Sveriges gränser. Mot denna krets går det att bedriva aktiv signalspaning enligt definitionen ovan. Mot denna krets kan det dessutom bli väldit effektivt, och man kan hitta båda brottslingar, information om politiska dissidenter, utpressningsmöjligheter mot höga politiker och tjänstemän och en massa annat också. Så det enda sättet som FRA kan bedriva aktiv signalspaning på är mot just denna krets.

Min slutsats av DN:s artikel blir således att så fort man pratar om signalspaning i samband med de nya FRA-lagarna, så pratar man om massavlyssning av alla som befinner sig i Sverige. För om det rör sig om något annat är det mer ett lotteri (dvs. om man har tur att hitta något så får man högvinsten, en klapp på huvudet från USA).

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Lex Orwell, massavlyssnig, politik, demokrati

Är det inte terrorister… pt.2

Censur. Det stormar igen. Kring Ecpat. Igen. Denna gång efter ett i efterhand väldigt uppmärksammat möte mellan piratpartiet och ECPAT. Det finns mycket att säga kring efterspelet, jag tycker att sidvind gör en bra analys av läget. PP måste bli bättre på att möta lobbyorganisationer.

Detta gör dock inte att man ska låta bli att kritisera Ecpat som organisation. För även Oscar Swartz gör en intressant vinkling av mötet, både på sin blogg och på newsmill. En organisation som vill införa statligt sanktionerad censur av internet kommer alltid att vara en debattmotståndare till piratpartiet, oavsett skälet till de vill göra det. Därför är det oerhört viktigt att granska dessa organisationer och se vilka bakomliggande motiv som finns. För vad än Ecpat säger (läs mer på deras inte helt nyanserad blogg, läs också Dexions kommentar) så finns det såna. Det är ju hela meningen med en lobbyorganisation.

Jag tror inte att efterspelet är slut än, och som HAX säger så är det risk att det blir stökigt. Våra meningsmotståndare kommer kunna hävda att vi inte är politiskt mogna, eftersom bilderna uppenbarligen kunde visas för “riktiga” politiker (vilka som kunde se dessa bilder och inte må illa av dem skulle jag gärna vilja veta, för dem tänkerinte jag rösta på). Alternativt kommer vinklingen att piratpartiet är för barnporr eftersom vi inte vill censurera internet. Oavsett vad så måste vi vara beredda med motargumenten.

Läs även andra bloggares åsikter om ECPAT, piratpartiet, barnporr, censur, politik, demokrati

Oskyldig tills motsatsen bevisats?

TPB. Farsen kring thepiratebay ångar på. Nu har siten tvingats ner sedan en av dess före detta(!) leverantörer hotas med vite. Nu beror detta viteshot inte på att TPB blivit fällda för något, utan för att siten har blivit stämd av amerikanska upphovsrättsorganisationer. Som Rick Falkvinge skriver i länken ovan, detta är ett rent angrepp på vår infrastruktur.

Precis som Emma är jag oroad. Inte så mycket av att sidan försvunnit ett tag, för den kommer tillbaka. Utan för att det är så lätt att böja på svenska lagar och censurera vår information. Om jag skulle stämma upphovsrättmaffian för något, skulle det innebära att alla deras filmer, all deras musik, slutade spelas? Skulle vi stänga biograferna? Kanske om jag vann, men aldrig som ett förberedande inför rättslig prövning. Stockholms tingsrätt har redan dömt tpb i denna fråga. De har redan bestämt att siten är skylidg. Så får det inte gå till i ett rättssamhälle. Fast det är klart, något sådant har vi nog inte längre.

Det är lätt att avfärda detta som en fråga som har med fildelning att göra, men det är att förminska situationen. Att stänga ner vår infrastruktur på grund av en civilrättslig stämning är något oerhört allvarligt, något som inte borde kunna få förekomma i en demokrati. Detta visar dock att våra politiker och de som ser till att de lagar politikerna skapar också efterlevs, lever i en allvarligt föråldrad världsbild. Vi måste se till att det blir ordning på det nu, och ska jag vara ärlig är jag inte säker på att vi har ett år på oss, för i september nästa år kan det redan vara för sent. Utvecklingen går på tok för fort mot ett samhälle som övervakar och censurerar det vi har tillgång till. Vi har mycket jobb framför oss.

Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, yttrandefrihet, piratpartiet, demokrati, politik, censur

Prövning, eller enbat fördröjning?

IPRED. Det har nu blivit klart att Ephone överklagar tingsrättens beslut att de måste dela ut användaruppgifter om den person som via en lösenordsskyddad ftp-server delat med sig av ljudböcker (fortfarande ingen förundersökning om dataintrång dock, lustig…). Jag tycker självklart att de gör rätt, och tydligen har de fått precis den reaktionen från både kunder och allmänhet. Det är trevligt att de lyssnar på vad folk tycker, fast det vore mycket trevligare om våra politiker gjorde det.

Dessutom har det inkommit en ny ansökan om att få ut uppgifter. Denna gång är det fyra filmbolag som vill pröva lagen. Dock är deras mål sajten swetorrents, vilket ju gör det hela betydligt mer intressant, eftersom inga olagliga uppgifter ligger där (för jag klassar fortfarande inte att länka till en torrent-fil som olagligt, hur mycket tpb än blev dömda, för följden av det skulle vara så dum att det är väldigt tydligt att våra domstolar inte har tänkt längre än näsan räcker). Så det ska bli väldigt intressant att se hur denna ansökan hanteras.

Fast egentligen kan jag svara på det redan nu. Telia kommer att bli tillsagda att lämna ut uppgifterna. Någon som är beredd att sätta pengar på det motsatta? För lagen är i sig så genompolitisk att inget annat skulle accepteras av de som beställde den. Det enda som skulle få något att verkligen hända är genom att riva upp lagen, men det enda som skulle kunna förverkliga den drömmen är när piratpartiet kommer in i riksdagen. Alltså måste vi kämpa ett drygt år till och visa hur illa ställt det är.

Vår valrörelse har tydligen redan börjat!

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, politik, torrents, demokrati, IPRED, piratpartiet, Ifpi