Strid om bloggarna i EU

Henrik Alexandersson rapporterar att Christofer Fjellner (m) tar upp striden med Marianne Mikkos (s) förslag att begränsa bloggarna inom EU. Läs pressmedelandet på Henriks sida, och mer info på Christofer Fjellners blogg. Jag hoppas att det går att stoppa denna galenskap, för precis som Christofer skriver så har bloggarna bidragit till att vitalisera demokratin och utgör på inget sätt ett hot mot den (även om De Totalitära nog inte skulle hålla med, men de verkar ju ha en liten annorlunda syn på demokrati).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ska de ge sig på oss nu också?

Bloggar har tydligen blivit ett problem, rapporterar HAX. Ett så stort problem att EU vill begränsa dem. Den estländska ledamoten av Europaparlamentet, Marianne Mikko (s), har lagt fram ett förslag som skulle “klargöra bloggarnas ställning”. Är inte den ställningen redan klargjord? Vi är enskilda individer som skriver vad vi tycker och tänker. Tydligen krävs det en kvalitetsstämpel för att visa att bloggarna är ärliga? Vad som nu menas med det. Det enda möjliga scenario jag ser av detta är att bloggarna ska begränsas, censureras om man så vill. För det är ju ganska hemskt nu när egentligen vem som helst kan skriva ner ved hen tycker och att folk faktiskt läser det. Det kan ju faktiskt påverka politiker som är naiva nog att tro att de representerar folket…

Jag tycker dessutom att Marianne Mikkos liknelse mellan bloggar och spam är ett lysande bevis på att hon inte har en aning om vad hon pratar om.

Läs betänkandet på svenska här.
Läs betänkandet på engelska här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Varför inte lägga ner internet på en gång?

Nu vill Frankrike bli en lydstat åt medieindustrin. Det senaste utspelet från denna Internetfientliga nation är att föreslå internetförbud för fildelare. Daniel på Basic Personligt är så trött på fransmännens teknikfientlighet att han inte ens orkar kommentera saken. Jag förstår honom.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett försiktigt hurra!

Det verkar som om Irländarna säger nej. Till Lisabonnfördraget alltså. Frågan är vad det innebär för föredraget på det stora hela, och vad det innebär för EU. Förmodligen kommer det bara att stöpas om i en lite ny form och skickas ut igen, tills dess att alla säger ja. För det är ju så det fungerar när byråkratin får ta över.

Missförstå mig rätt nu, jag är en stark förspråkare av EU. Framför allt av konceptet. Tyvärr fungerar väl kanske inte allt som det borde. Jag skulle kunna göra en lista på saker som borde ändras, men den skulle nog bli ganska lång. Det mesta är dock småsake som nog beror på kulturella skilnader mellan medelemsstaerna, men vissa saker är stora och viktiga och måste ändras. Frågan är bara hur man ska göra det, eftersom ett av de största problemen är just en demokratifråga.

Historiskt så formades EU med just den principen att folket skulle ha enbart viss bestämmandegrad, medlemsländerna var de som hade något att säga till om. OK, kan man tycka, vi representeras ändå av vår regering, som måste ha riksdagens stöd, men det är ändå en öång omväg. Framför allt när man inser att ministerrådet inte ens vet vad de röstar om. Så i slutändan innebär det att makten hamnar i händerna på byråkraterna, som är allt annat än folkvalda.

Demokratin inom EU måste förbättras, transparensen måste bli större. Lyckas det tror jag vi har något stort på gång. Därför tycker jag irländarnas nej var mycket positivt och jag hoppas att detta kan innebära att vi kan börja vända den nedåtriktade spiralen som är demokratin inom EU och ge makten till dem som ska ha dem. Folket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,