Rätt tänkt, fel utfört

EU. Att Irländarnas nej till Lissabon-fördraget var ett stort bakslag för EU är en underdrift. Det visas om inte annat genom all den kraft som nu läggs på att få irländarna att godkänna fördraget. Det har hänt förr, och kommer att hända igen. Det som stör mig är att EU är så nära att göra rätt, men hamnar så långt från målet att det är pinsamt.

För egentligen tycker jag att princioen med nya omröstningar är helt ok. Man vill införa ett nytt fördrag för hur EU ska styras, och om det då får nej så måste det göras om till en form alla kan acceptera. Problemet är inte att förslagets görs om gång på gång, det är en del av förhandlingarna. Problemet är att man inte accpeterar vad det är folk egentligen vill ha.

Idag inleds ett toppmöte mellan EU:s ledare, där Lissabonfördraget kommer att spela en avgörande roll. Vad som det talas om nu är att man kommer att försöka förhandla vid sidan om med irländarna. Anledningen till detta är enkel, kan man sluta internationella avtal utnaför EU:s stadga behöver det inte ratificieras av andra länder. Irländarna kommer alltså att få folkomrösta om precis samma fördrag en gång till, men med tillhörande löften om att vissa saker kommer att regleras i andra avtal. Detta är en skymf mot EU:s övriga befolkning, som alltså inte får vara med och säga till om vad som ska ingå i avtalen, eftersom ländernas parlament inte ens kommer att tillfrågas, för det är tjusningen med internationella avtal. De sluts av regeringarna.

Av just denna anledning blir jag glad över att det finns surgubbar. En sådan är den EU-skeptiska tjeckiska presidenten Vaclac Klaus. Han säger att alla ändringar och tillägg måste godkännas av det tjeckiska parlamenetet. Tyvärr bestämmer inte han det, och den tjeckiska premiärministern svarade kort och gott:

“[The guarantees] are not an international treaty of a political nature …but an international treaty of a governmental type which does not require the powers of the head of state to be concluded,” he wrote on the government website.

Man använder alltså ordvrängning för att undvika att folket ska få sin röst hörd. Man är numera så rädd för att det inte ska bli något nytt fördrag att man inte ens låter de nationella parlamenten rösta om det.

Detta säger en hel del om det demokratiska underskottet som finns i unionen, och Lissabonfördraget skulle permanentera en hel del av det. Situationen som har uppstått beror på att hela organisationen EU är byggd uppifrån. Den är en konstruktion av bråkrater, inte byggd på folkets röst. Inledningsvis är detta egentligen inte konstigt, alla organisationer toppstyrs från början i någon form. Vad som kännetecknar en demokratisk organisation är dock viljan att ta sig därifrån, att få mer och mer transparens och folkligt stöd. Tyvärr är unionen inte på väg åt det hållet i dagsläget.

Snar tar dessutom Sverige över ordförandeklubban för unionen. Detta skulle vara ett ypperligt tillfälle att visa vad vi i Sverige anser om demokrati och rättigheter. Tyvärr tror jag inte att regeringen Reinfeldt har några sådana intentioner, eftersom de tydligt visat att regeringsduglighet och statsmannamässighet går före den folkliga viljan. Det är synd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nu får det fanimig vara nog!

Storebrorssamhället. När Reinfeldt förklarade hur han inte brutit vallöftet om att inte jaga en hel ungdomsgeneration så sa han att eftersom det inte var staten som jagade i och med IPRED så var det lugnt. Undrar hur han ska förklara bort de utökade resurser som nu tillförs polisen för att utöka jakten på de hemska fildelarna. Det enda jag kan tänka mig är att det faktiskt inte är Fredrik själv som jagar fildelare, så då måste det ju vara så att han inte brutit mot något vallöfte. Att det får vara nog är bara förnamnet. På något sätt har det blivit en helt godkänd häxjakt på folk som bara vill dela inormation. Kommer den borgerliga regeringen att införa en HADOPI-lag här i Sverige snart också, för det känns som att vi börjar närma oss. Att det inte är vad folket vill har ju regeringen tidigare visat att man inte har några som helst bryderier inför. (EDIT: Karl Sigfrid frågar sig vad dessa poliser egentligen ska användas till, undrar om det verkligen har tänkts igenom från beslutshåll…)

På temat “nu får det vara nog” så hittar jag även tvåfundamentalt olika debattartiklar, som tar upp samma sak men det leder till två helt olika slutsatser. Dock tycker jag det är väldigt bra att Piratpartiets politik och piratideologin äntligen synas i jupet och att även motståndarna börjar inse vad det handlar om och bemöter de verkliga argumenten. Dock så är det nog det enda positiva jag kan säga om artikeln i en av antipiraternas starkaste propagandakällor, Corren. För även om de gör ansatsen att analysera djupare och kritisera den egentliga politiken så fastnar man ändå på fildelningsfrågan. Den verkar hänga som en våt filt över allt annat, förmodligendärför att de inte vågar ta i de andra frågorna, för det skulle ju innebära att man erkände att det inte handlade enbart om fildelning, och då blir det ju inte lika lätt att förklara bort längre.

En betydligt bättre och sakligare artikel fanns igår i SvD. P J Anders Linder skriver en intressant och läsvärd artikel om PP:s framgång och borgerlighetens misstag i övervakningsdebatten och EU-valet. Har ni inte läst den än så är det helt klart rekommenderad läsning, oavsett vilken sida av barrikaderna ni står på.

Tycker dessutom att dagens XKCD visar tydligt på varför man måste betrakta internet som vilken infrastruktur som helst, och varför man inte kan hålla på och stänga av folk och införa censur och begränsningar. Den är helt enkelt en så integrerad del av våra liv att man inte ens tänke på att man använder den…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

När politiken och verkligheten inte stämmer överens…

Politik. …så anpassar man verkligheten efter politiken. Ibland känns det som att det är så det resoneras runtom i åartihögkvarteren. För när nya, fantastiska, möjligheter öppnar sig så väljer politikerna att försöka anpassa dessa möjligheter efter hur de vill att de ska se ut, i stället för att anpassa sig själva efter de nya förhållanden. Darwin hade nog haft ett och annat att säga om det om han fortfarande var vid liv.

Man kan dock ställa sig frågan hur länge till de kan fortsätta blunda. För det räcker inte att säga att man gör något, för i dagens politiska liv krävs det att man verkligen gör något också. Att säga en sak och göra en annan (det som blivit kännt som att vara en centerpartist) håller helt enkelt inte längre. Därför tar jag fortfarande alla integritetskämpande politiker med en nypa salt innan de visat sina sanna färger.

Fast det finns undantag måste jag säga. Karl Sigfrid gör sitt bästa (under sitt sista år i riksdagen?!) för att få sitt parti att förstå vad det hela handlar om. Den artikel i DN som han citerar är bara ytterligare en i raden av artiklar som faktiskt visar att det finns fler bottnar än den ifpi visar upp på sina bjudmiddagar.

Den stora framgången för Piratpartiet i EU-valet har satt det hela på sin spets, och jag förväntar mig att gammelpartierna kommer börja slåss om integritetsväljarna nu. Problemet i mina ögon är just deraas trovärdighet. Börja med att riva upp Ipred och FRA, öppna upp ACTA-förhandlingarna och respektera den svenska grundlagen så kanske vi kan börja diskuttera. Men så länge det politiska klimatet är som det är idag så kommer mitt engagemang, och min röst, att fortsätta tillhöra pp. För det är som Mary säger, Internet är inte bara lattjolajban.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En stor kväll som ger ny kraft

EU-val. Nyvaken, efter en sensationskväll. Jag kan fortfarande inte helt greppa det som har hänt, men andra summerar det bra.

7,1% är en helt fantastisk siffra, framför allt med tanke på att partiet knappt fanns på kDe etablerade partierna har inte förstått hur viktigt nätet är för många människor. Många unga ägnar en stor del av sitt liv åt nätet och har vant sig vid att där är det helt fritt att göra vad man vill, att ta vad man vill. Och när politikerna börjar försöka reglera nätet på samma sätt som andra medier, med upphovsrätt för musikskapare och möjlighet att jaga brottslingar, blir det en konflikt med många ungas levnadsvanor.artan för ett par månader sen. Eller snarare inte på gammelmedias karta. Fast det kanske inte är så konstigt, för inte ens när vi tar plats i Bryssel kan de förstå varför. DN skriver:

De etablerade partierna har inte förstått hur viktigt nätet är för många människor. Många unga ägnar en stor del av sitt liv åt nätet och har vant sig vid att där är det helt fritt att göra vad man vill, att ta vad man vill. Och när politikerna börjar försöka reglera nätet på samma sätt som andra medier, med upphovsrätt för musikskapare och möjlighet att jaga brottslingar, blir det en konflikt med många ungas levnadsvanor.

Den första halvan är ju helt rätt. De gamla partierna har inte förstått. Men sen visar DN att de inte heller förstått. För det handlar inte om att vi inte vill ha några regler på internet. Det handlar om att vi vill att samma regler ska gälla där som i livet i övrigt. Ska det vara så svårt att förstå.

Nu ska vi ta och smälta det här, och pusta ut och hämta nya krafter. För det stora målet hägrar vid horisonten. Om ett år är det riksdagsval. För att komma in där krävs det att vi får runt 40000 röster mer än vi fick igår. Det handlar om att mobilisera åter en gång, men vi har visat att vi kan. För till nästa år kan det bara bli bättre.

Nu ser vi till att skrälla en gång till!

Skulle du ställt dig framför stridsvagnen?

Politik. Det finns en person jag har beundrat i tjugo år. Det han gjorde var nämligen inte bara oerhört modigt, eftersom han visste att han förmodligen skrev under sin egen dödsdom. Nej, det han gjorde har satt avtryck i historien, på ett sätt som jag inte tror han kunde ana. Jag tror inte ens att jag behöver visa bilden för er, för ni vet precis vilken person jag talar om. Han som ställde sig framför stridsvagnarna på Himmelska fridens torg, idag för tjugo år sen.

I Kina är den bilden förbjuden. I Kina har man inför 20-årsdagen belagt extra censur på sociala medier som Twitter, Facebook, hotmail etc. I Kina övervakar man meningsmotståndare och arresterar dissidenter. I Kina censurerar man åsikter som inte överensstämmer med regimens. I Kina kan man aldrig vara säker på att man inte är avlyssnad eller övervakad.

I Sverige är vi inte långt efter.

När FRA-lagen debatterades som mest för ett år sen var det många som inte trodde på vad man sa när man berättade för dem vad som var på väg att hända. Svaret var ofta att man måste ha missförstått något, för i Sverige håller vi inte på med sådant. Nu verkar många stilla ha accepterat att bli avlyssnade för den goda saken. För att ta upp ämnet upprör inte längre folk, utan de svarar mest med en axelryckning. Folket känner alltså att de inte kan påverka de som styr, utan att det enda man kan göra är att stilla acceptera och rösta på den som man tycker för bäst skattepolitik.

Det är nog svårt för de flesta svenskar att förstå vad som gick igenom huvudet på den okände kines som för tjugo år sen ställde sig framför 80 ton stål som ett uttryck för sitt missnöje. I vårt skyddade och tillrättalagda samhälle är det inte mycket som upprör, vi förväntar oss inte att något ska kunna hända. Av just den anledningen är Sverige extra sårbart. När dessutom repressiva lagar sprids från Europa är det något som vi definitivt måste uppmärksamma här.

För i Europa finns det lagar som tillåter övervakning av samtliga offentliga platser. I Europa finns det lagar som tillåter avstängning från internet enbart grundat på misstankar om brott. I Europa censureras internet. I Europa tillåts privata intressenter agera polis.

I Sverige har vi redan börjat.

Förstår vi verkligen var dessa lagar kan ta oss? Förstår våra politiker verkligen vilken Pandoras ask det är de håller på att öppna.

Vår strid står inte på Himmelska fridens torg. Vår strid kommer nog aldrig att kunna generera en så talande bild som den okände kinesen framför stridsvagnen. Vår strid står på internet och snart i parlamentssalar. Det gör inte vår strid mindre viktig.

Jag tycker att det är ganska talande att detta europaparlamentsval inträffar vid 20-årsjubileet av demonstrationerna i Kina. För dessa val kommer att visa att folk inte är nöjda med ordningen som är nu. För dessa 20 år har inte fått Kina att bli ett öppnare land. Det har fått öppna länder att bli mer som Kina. Och det är en ordning som jag aldrig kan acceptera.

Om två dar är det därför viktigt att visa att vi inte är nöjda. Att vi vill ha något annat. Eller snarare, vi vill ha våra rättigheter kvar!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Hatten av för PR-geniet Lena Mellin

Media.I Aftonbladet kunde man läsa om hur duktigt piratpartiet var rent pr-nmässigt, och hur tomt partiet egentligen är. Jag är egentligen inte så fascinerad av innehållet i artikeln som sådant, det är bara ytterligare en i raden av artiklar som försöker förminska piratpartiets politik. Att peka på att pp har ett smalt program är ganska dumt, framför allt eftersom det är fel (i alla fall är det inte så enkelt som många vill påskina).

Däremot är det ett enkelt sätt att få mycket uppmärksamhet. Jag kan tänka mig att (pp) inte är ett uppskattat parti bland aftonbladets ledarskribenter, och att skriva en artikel som både klankar ner på partiet, får många kommentarer och inlänkande bloggar måste ju vara berömvärt. Hon säljer helt enkelt mycket annonser på det.

Så jag tycker Lena Mellin bör berömmas, inte skällas ut. För hn har gjort sitt jobb väldigt bra. Hon har gjort aftonbladets annonsplatser mer värda.

För det var väl ingen som trodde det handlade om politik?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Politiker svår grupp att nå

EU-val. Med en vecka kvar till EU-valet skulle man ju kunna tro att SvT:s debatt skulle handla om just det, och i stort sett enbart det. Att det är ett riksdagsval om ett år verkar dock vara viktigare. Undrar om EU-valet 2014 kommer få någon uppmärksamhet över huvud taget?

Fast lite handlade det om EU-valet, och framför allt fick partiledarna bemöta frågan om varför det gått så bra för Piratpartiet. Mona Sahlins svar var något luddigt i stil med att valet inte varit ännu och vi får vänta tills dess (med andra ord; jag har inget bra svar, så jag väntar med att svara så länge jag kan). Fredrik Reinfeldts svar var dock betydligt mer intressant.

I den yngsta gruppen väljare är piratpartiet större än moderaterna. Reinfeldt kommenterar detta med “unga är en svår grupp att nå”. Jag tror han glömde ett par ord i den meningen. Borde den inte ha varit “unga är en svår grupp att nå, för oss“. Jag tycker nämligen att statsministern gör det alldeles för enkelt för sig när han svarar som han gör. Dessutom tyder svaret, precis som många gånger tidigare, på en dålig självinsikt. Att över huvud taget antyda att felet inte ligger i deras händer, utan är någon form av yttre faktor är oerhört föraktfullt, och det meddelande han ger de unga som engagerar sig är att deras röst inte räknas.

För det är inte svårt att nå ut till unga väljare. Det handlar bara om att tala rätt språk, och om rätt saker. Problemet för moderaterna är inte att de inte når ut, för deras politik har nått ut till de unga väljarna. Den har slagit till med kraft, och i stort sett varje ung väljare känner sig nog idag sviken av moderaterna, oavsett om man röstade på dem eller inte. Problemet för moderaterna är att i i stort sett varje fråga som ungdomar anser viktiga så är moderaternas ståndpunkt en totalt motsatt mot den de ska ha om de vill attrahera unga väljare. Att man sedan, dessutom, försöker få det till att verka som att man faktiskt står på ungdomarnas sida och håller vad man lovar är ju bara pinsamt (minns Reinfeldts förklaring på hur han hållit vallöftet att inte jaga en hel ungdomsgeneration).

Att få unga att lyssna är precis lika enkelt som att få äldre att lyssna. Tyvärr verkar inte moderaterna vara intresserade av att prata med den förstnämnda gruppen. Det är synd, för det finns mycket åsikter och energi som skulle vara gynnsamt för ett parti. Fast jag är glad att vi har ungdomen på vår sida.

Jag tror att vi i EU-valet kommer att få se att många unga har fått nog. För den nuvarande regimen har visat att den inte är intresserad av dem, och då måste man visa att man inte tänker acceptera att bli marginaliserad och bortskuffad. Jag tror att det kan bli de unga ssom avgör EU-valet på söndag, och som kommer kunna röra runt ordentligt i grytan 2010.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Glöm inte att ifrågasätta!

Politik. När jag beslutade mig för att gå med i Piratpartiet så hade jag länge tvekat. Jag har skrivit om det tidigare, men med tiden har jag kommit att analysera min tvekan på nya sätt. Den nu pågående valrörelsen har bidragit till att jag ser på det med delvis nya ögon. Ibland kan jag fundera kring vad som fick mig att tveka över huvud taget, för beslutet känns så här i efterhand så oerhört självklart. Jag kan däremot inte riktigt bli av med känslan att jag inte borde ha behövt, för det var precis den känslan som fick mig att tveka från första början.

När nu hejdlösa vallöften avlöser varandra, när påhoppen börjar bli så grova och dåligt maskerade att man nästan bara kan skratta åt dem, då blir ett ställningstagande som ett partimedlemsskap så mycket mer påtagligt. För att avlägga en röst innebär att man kan tänka sig att låta de man röstar på föra ens talan, men ett medlemskap innebär att man står för, och kan tänka sig försvara, det ett parti faktiskt säger och gör.

Att hoppa av ett parti mitt i en valrörelse är därför ett oerhört starkt ställningstagande, betydligt mer så än om man skulle göra det mitt emellan två val. För er som undrar var detta kommer att leda så kan jag lugna er, mitt engagemang i piratpartiet är ohotat. Det jag vill komma till är att det för mig är viktigt att hela tiden utvärdera varför man stödjer något, och om man verkligen kan försvara det som sägs och görs i ens namn.

Att konstant ifrågasätta “sitt” parti är något för mig oerhört självklart, och det görs nog på tok för sällan. Även inom piratpartiet. På Stockholmsdistriktets möte i måndags så pratades det lite om pp:s principprogram, och hur det ändras och inte ändras och vad vi egentligen står för. En röst sa då att denne trodde att årsmötet inte kunde, eller uppmuntrades att inte, ändra i principprogrammet. Det tog mig ett par sekunder att inse att inse vad som hade sagts, och sedan deklarerade jag att om så var fallet så lämnar jag partiet på stående fot. Nu är det självklart inte så, men att någon kan ha fått för sig det, och inte ifrågasätter detta, gjorde att jag började tänka.

Vet folk varför de röstar pirat. I de flesta fall är nog svaret ja, men jag tror att detta unga parti redan börjat drabbas(?) av slentrianröstarna. Det vill säga de som röstar utan att tänka, för att man alltid gjort det/borde säkert göra det/såg nåt trevligt/helt enkelt inte ifrågasätter tillräckligt. Jag tycker detta är extra farligt i ett parti som pp, som egentligen handlar om ifrågasättande. Vissa väljer att kalla det missnöje, och visst stämmer det till viss del, men jag tycker att det är en förenkling som används delvis för att nedvärdera partiet. För genom att ifrågasätta politiken som förs idag har vi väckt debatt. Genom att visa på alternativ har vi fått sympatisörer. Genom att engagera kommer vi få väljare. Både nu och 2010. Förhoppningsvis kan vårt arbete med att rikta uppmärksamhet på dessa frågor leda till mitt slutgiltiga mål med mitt medlemsskap i Piratpartiet.

Att kunna gå ur. Inte för att jag är missnöjd med partiet, utan för att jag helt enkelt inte behöver vara medlem längre.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Smutskastning och skräckpropaganda

EU-val. På Moderaternas hemsida skriver Beatrice Ask och Hans Wallmark en artikel om frihet och inskränkningar på internet (även publicerad i Corren). Fast när man tittar lite närmre på artikel så ser man att den faktiskt inte handlar om Moderaternas politik. Låt mig förklara varför.

Jag har tagit mig friheten att återpublicera hela texten här. Alla kursiverade bitar är mina kommentarer kring det författarna har skrivit.



Barnpornografi är olagligt att inneha och sprida Ingen säger emot, för barnporr är ju inte så trevligt. Alltså har de här lyckats med att få läsarna att hålla med dem direkt. Få röster hörs för att stoppa polisers och åklagares möjligheter att komma åt dessa vidrigheter.

Efter att enskilda personer fått se nakenbilder av sig själva spridas på nätet förstår många att allt inte är lämpligt. Det går att skada, såra och förstöra. Återigen så skriver det en sak som kommer få gå oemotsagd. Ingen vill ju ha nakenbilder av sig själv på nätet, om man inte publicerat dem själv. Det Ask och Wallmark har gjort är alltså att etablera en positiv syn på deras text, som läsaren ska ta med sig. Med andra ord kommer det de säger senare vara dåligt underbyggt, eller till och med felaktigt.

Ett område som börjar bli särskilt problematisk är nätförsäljningen av droger och olagliga preparat. Det kan handla om förfalskade mediciner som i bästa fall saknar effekt och som i sämsta fall innehåller skadliga och farliga substanser. Redan här börjar det svaja lite. Här kommer också en intressant vridning i retoriken. Ask/Wallmark har nämligen börjat berätta för läsaren hur det ligger till. Det är inte längre lika odiskuttabelt det de skriver, men eftersom det följer efter de två idiotsäkra påståendena så märks det knappt…

Här finns steroider som kan vara tillåtna i ett annat EU-land och som med hjälp av svenska hemsidor saluförs här. Sedan skickas varorna per post. Det handlar också om försäljning av allt från cannabis till kokain och hasch. … förrän här. Nu får vi tydligt berättat för oss ett stort problem med Internet. Som är så stort att de måste väva in det efter en massa annat för att det överhuvudtaget ska få genomslagskraft. Fundera på hur man hade tolkat texten om de börjat med denna mening.

I bakgrunden finns ligor och organiserade kriminella nätverk som gör stora pengar på andras missbruk och olycka. Usch då, finns det kriminella på Internet, det måste ju betyda att det är dåligt. Tur att de inte finns i den riktiga världen. Skämt åsido så försöker A/W bara att få något att låta värre än vad det är, detta är ren skrämselpropaganda.

Från svensk sida kan mycket göras inom EU. Håller med, det gör vi alla. Så vilken lögn kan vi vänta oss härnäst? Det handlar om koordinering; att tillsammans få fler preparat narkotikaklassade. Det gäller också att alla stater följer upp med åtgärder mot de droger man säger sig vilja bekämpa. Ifall en eller flera medlemsländer ser mellan fingrarna påverkar det hela gemenskapen. Den svenska modellen är alltså den enda rätta. ATt tänka sig att vi skulle anpassa oss är tydligen befängt. Dock så är detta nog något som de flesta håller med om, så argumentet i sig kan nog också ses som något som försöker legitimera texten.

Vi kan vara stolta i Sverige över att stå för nolltolerans mot narkotika. Det ska vi även fortsättningsvis göra, även om det kan innebära konflikt med andra länders uppfattningar. Hade nu detta varit en artikel som handlat om nätet och narkotikapolitik så borde den vara slut här, med denna klämmiga mening. Dock så kommer det mer text, när de egentilgen bevisat sin tes. Så, vad vill de säga nu, när de har i stort sett alla läsarna med sig?

Piratpartiet säger att det allt annat övergripande är friheten på nätet. När texten egentligen är slut så kommer så det de egentligen ville ha sagt. Det ska tydligen handla om Piratpartiet. De börjar dessutom med att säga något som kan tolkas som positivt, för frihet är ju ett positivt ord. Alltså tycker de egentligen om Piratpartiet, de är bara lite bekymrade. Då finns det anledning att just ställa frågor om det innebär en total brist på begränsningar? Just det, lite bekymrade var det. Kan man lita på piratpartiet? Kan de rösta på vad som helst? Hur är det med narkotika på nätet? Ses det som ett problem att det finns rena marknadsplatser för kokain och hasch på nätet? Kan partiet tänka sig att något görs åt de kapitalrörelser som göder kriminella nätverk? Retoriska frågor är ett intressant knep, för de gör att läsaren vill besvara dem. Och att ställa dem på detta sätt, efter en mening som gör att man börjar ifrågasätta piratpartiets intentioner gör att läsaren med automatik glider mot att besvara frågorna på ett för (pp) ofördelaktigt sätt. Väldigt skickligt skrivet.

Nätet innebär stora friheter och möjligheter. För vår del innebär det dock att allt inte accepteras. Nej till narkotika. Nej till barnpornografi. Här kan Sverige göra mer inom EU. Och så slutklämmen. Den som fick mig att skriva detta över huvud taget (retoriknörd som jag är). Den börjar med att säga något helt intetsägande som alla kan stämma in i. Sen sätter det skribenterna i motsatsförhållande till något. Detta är egentligen odefinerat, men som texten är uppbyggd så blir det självklart för en läsare att det A/W vill, det vill inte (pp), och vice versa. Så slutklämmen säger kort och gott att med Pratpartiet i Europa så öppnar vi upp för en lagelisering och spridning av barnporr och narkotika. En fin smutskastningsartikel alltså, vilket är ett tydligt tecken på att de inte kan bemöta våra sakargument över huvud taget!


Så genom att dölja sig bakom bilden att de försöker presentera en moderat politik så är det enda de gör att smutskasta Piratpartiet. De gör det dock på ett sätt som gör att man knappt är medveten om det. Det intressanta är dock inte artikeln i sig, utan det faktum att de känner ett behov att smutskasta (pp). Har stora skrämselhickan slagit till även hos moderaterna? För de är inte först med att på något sätt försöka förminska det (pp) gör. Miljöpartister har ju försökt hävda att vi har kopierat deras program, något Rick och Emma redan bemött med skratt och motargument. Parti efter parti börjar dessutom hosta fram integritetsplaner för internet eller liknande, eller också försöker de säga att (pp) bara handlar om fildelning (senast i raden var Lennart Ekdahl i gårdagens kvällsöppet som försökte ta en billig poäng när han frågade om pp skulle strunta i att rösta i alla frågor som inte har med fildelning att göra). Dock har detta börjat att minska i takt med att folk faktiskt får upp ögonen för vad vi vill.

Eller som någon sa igår, “Det är lustigt hur de i ena andetaget kan säga att vi bara handlar om fildelning och är ett enfrågeparti, för att i nästa andetag anklaga oss för att vilja öka knark, barnporr och prostitution”. Det märks tydligt att de gamla partierna var helt oförberedda på denna anstrormning (vilket åter en gång visar vilken dålig verklighetsanknytning de kan ha). Jag antar att ni kan gissa vad jag la i mitt kuvert när jag röstade idag.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

Men saknas det inte nåt?

EU-val. Har hittat tillbaka till tangentbordet nu efter ett tags frånvaro. Eller, det stämmer inte, det har skrivits, bara inte här. Tog ett välbehövligt avbrott från allt som har med politik och samhälle att göra när jag var på semester. Resultatet var att man blir utvilad, taggad att komma igång och hjälpa till i valrörelsen, samt att jag lärde mig att google reader bara räknar till 1000.

Ska när som helst åka in till Piratpartiets “valstuga” på Medborgarplatsen. När jag åt frukost hittade jag via Per Ankersjö ett test som kan hjälpa en att avgöra vad man ska rösta på. 25 enkla frågor som man får avgöra vad man tycker om, samt hur viktiga de är. Tydligen ska jag kryssa Fjellner, föga förvånande om man bortser från en liten detalj. För mig hade det varit alternativet om det inte vore för (PP). Men nu råkar det vara så att (PP) inte ens fanns med i testet. Jag hade gärna fått veta vem testet tycker jag skulle kryssa, men de enda alternativen jag funderar på fanns inte med. Ja, så kan det gå när uppstickare gör något oväntat. Nu ska vi bara ta detta hela vägen!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,