En till röst

Politik. Politiker som vill tycker mord är ett bra sätt att stoppa folk från att visa på oegentligheter. Demokrati och yttrandefrihet som visar sig bara vara fernissa. Attacker mot svenska politiska partiers infrastruktur. Helt plötsligt känns FRA-debatten för några år sen som en storm i ett vattenglas. Och ändå har jag inte skrivit något. Inte för att jag inte var upprörd. Inte för att jag inte hade något att säga. Nej, jag var uppgiven. Slagen.

Jag kan ändå inte påverka.

Det är nästan exakt två och ett halvt år sen jag skrev inlägget jag länkar till ovan, men det är först nu jag inser vad det var mina samtalspartners kände. För oavsett vad jag tycker så kommer de med makt att göra som de vill. Vårt fria internet är snart historia. När stormakterna spänner musklerna får de som de vill. Känslan inom mig när jag insåg att det var precis så jag har känt går inte att beskriva. Det är lätt att krypa in under sin sten, och det är ljust och läskigt i världen där utanför. Men är det verkligen skäl nog att vara tyst? Var hittar man drivkraften? Är det känslan? Eller kanske en PR-byrå behöver blandas in?

Nej, varken då eller nu kan en kolumnist i DN ta ifrån mig vad jag tycker är viktigt. För känslan som infinner sig nu, precis som då, är inte längre en känsla av uppgivenhet. Snarare jävlar anamma. För vilka är de som tror att de kan klampa in och begränsa de friheter som folk har slagits för i århundraden och tro att alla ska sitta ner och vara tysta? Uttalanden och åsikter som vi knappt förväntar oss att höra från Folkrepubliken Kina har blivit vardagsmat de senaste dagarna, och den svenska regeringen gör som den alltid gör. Förnekar och gömmer sig. För alla tjänar på om debatten lägger sig.

Fast jag måste erkänna att jag är rädd, och det är en känsla jag aldrig hade under FRA-debatten. Jag är rädd, för det här är så mycket större. Det har dessutom potential att bli helt enormt. Ord som informationskrig har redan börjat användas, och det känns som att det här mycket väl kan vara början på något som det kommer att stå om i historieböckerna i framtiden. Under förutsättning att det inte blivit bortcensurerat för att inte sprida farliga tankar förstås.

Men det är dags att använda även rädslan som drivkraft. För något föder rädlsan, och det kan jag inte acceptera. Jag tror egentligen att de flesta delar räddslan med mig, men den kanske överskuggas av andra rädslor, eller så kanske man inte ser den för vad den är. För min rädsla handlar om ett samhälle jag inte vill bo i, ett samhälle som jag ser att vi raskare och raskare går mot. Det kanske är så att jag trots allt inte kan göra någon skillnad, men jag vet att jag inte skulle kunna acceptera mig själv om jag i alla fall inte försökte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Världsmedborgare i alla länder…

Politik. Jag vill inte gå så långt som att säga att jag hatar nationalstaten. Jag förstår dock tanken bakom att göra det, dock så är hat inte ett ord jag gärna tar till, framför allt när det rör sig om en institution som jag inte bryr mig om. För för att kunna hata nationalstaten så måste man tillskriva den vikt, och även om den i många fall har det så spelar den ingen roll för mig.

Missförstå mig rätt, jag kan också bli irriterad på gränskontroller och stängda gränser. På att fingerade streck på en karta kan fungera som murar för mig och andra. På att man i sin inskränkthet väljer att vara rädd för det okända och skylla alla problem på “de andra”. Jag väljer dock oftast att bortse från det. Detta för att inte låta mig begränsas i onödan.

Jag gillar konceptet med världsmedborgare. Varför låta sig begränsas i onödan, vi delar ju alla på klotet. Är vi verkligen så olika att vi måste resa murar mot varandra? Jag lämnar därför scenen ett tag och ger ordet till Eugene Hütz, som inte bara talar vist om världsmedborgarskap, utan även är sångare i ett mycket bra band, Gogol Bordello (hela intervjun finns här):

It’s a new idea for a lot of people, but for us it’s an old idea. It’s an antidote to the politics around the world that have dictated separation and division of communities. Immigration is a crucial part of this idea of world citizenship. In the past, immigration was mostly for economic reasons, or because of natural disaster or war. But now, more and more often it’s an intellectual choice, and an important evolutionary process for the planet. More people are committed to being uniters of communities and cultures, to being people who transcend the understanding of different cultures, people who live by the idea that there is no identity but that of a human being.

Berikning genom blandning helt enkelt. Det är ju i sig inget nytt koncept (lägg till uppenbar banjoreferens här). Att inte bara gener, utan även idéer mår bra av spridning är om inte annat det stora experimentet Internet ett bevis på. Att inte längre vara hindrad av de osynliga murar som rests av män med flaggor.

Fast det är bara för tankar som murarna har rivits. Tyvärr står de kvar för människorna. Lyckligtvis brukar tankeutbyte vara det första steget för att få murar att rämna.

Kan du bevisa var du fått dina pengar från?

Rättssäkerhet. I dagens DN träder Tant Gredelins okände bror fram och tycker att polisen ska kunna beslagta tillgångar från brottslingar. Fast med den lilla vridning att brottslingarna måste kunna bevisa att de tillägnat sig pengarna lagligt för att få behålla dem. Ytterligare ett fall av negativ bevisbörda alltså, vilket kanske inte är något att sträva efter.

HAX väcker dessutom frågan om vad som klassas som en livsstilskriminell. Något som jag kanske kan hjälpa till att svara på. För helt lämpligt, och utan egentlig anledning, damp det ner ett mail från min personliga juridiske rådgivare, med ett litet lagcitat (som mycket väl skulle kunna komma från Bea nästa vecka). Läs och begrunda:

Ur Lag (2014:925) om beslag hos yrkes- och livsstilskriminella

§ 13 a Som yrkeskriminell avses den som vid en samlad bedömning anses ha kriminalitet som huvudsaklig sysselsättning alternativt inkomstkälla. I bedömningen ska vägas in om den misstänkte

1. Har tatueringar, då framförallt ornamenterade mönster av keltiskt ursprung
2. Röker
3. Innehar kapitalvaror men ej akademisk examen
4. Uppträder misstänkt

Jag vill göra tillägg till listan:

5. Kör motorcykel (ja, dess mc-gäng)
6. Bjuder på drinkar (uppenbart kriminellt, sanna laglydiga svenskar har inte så mycket pengar)
7. Lyssnar på Hip-Hop (ja, alla gangsters gör ju det)
8. Kommer från Balkan eller Ryssland (ja, inte för att vi ska väga in etnicitet, men vi vet ju att alla maffiosos i Sverige kommer från något av dessa ställen, och när vi ändå baserar våra bedömningar på fördomar så är det väl bara att ösa på)
9. Kör BMW utan kostym (hallå, uppenbart kriminell ju)
10. Är regeringsrepresentant…

Vi måste ju hitta sätt att känna igen dessa hemska individer, eller hur?!

Tyvärr tror jag vi får vänta oss mer av detta. Att de som ska skydda oss hittar nya sätt att skämma ut sig genom att föreslå att vi tar bort grundläggande rättsprinciper. För Pandoras ask är redan öppnad. Dessutom verkar det som att förslag som detta är populärt, för 70% av de som svarade på dn:s fråga tyckte att detta var ett bra förslag. Läskigt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Å, den mörknande framtiden vår

Dystopier. Som alltid är jag lite sen. Titeln hade varit mycket mer passande för ett par veckor sedan, när det var studenttider på allvar (även om man slapp höra dem så mycket i år eftersom studentflaken förbjöds i innerstan, hoppas verkligen att det är något som kommer att bli tradition), och jubileet av omröstningen för FRA-lagen har också passerat. För på sätt och vis handlar detta inlägg om just det. Och om det finns någon fråga som kan få mig att skriva är det väl just den, för utan FRA-lagen hade nog inte denna blogg funnits (eller var det en reklambyrås förtjänst?).

Det finns flera anledningar till den senaste tidens bloggtorka från min sida. En är en nyfödd bebis. En annan är att det har känts som att de inlägg jag har börjat fundera på nästan alltid har kunnat sammanfattas med “what she said” (damn you Emma…!). Men den största anledningen är nog ändå en känsla av hopplöshet. För det känns aldrig som att man får skriva något positivt, utan det handlar bara om att kritisera den evigt nedåtgående spiralen av inskränkningar på våra rättigheter.

Man brukar säga att det är skönt att inte vara ensam. Jag är dock inte så säker på att detta alltid är fallet. För ibland så är det faktiskt trevligt om man vore den enda som hade vissa tankar, men tyvärr var det inte så i detta fallet. För när jag som bäst sitter och och känner mig uppgiven, moloken och lite lätt frustrerad över samhällsutvecklingen så får jag läsa två inlägg som får mig att tänka just att fler måste känna som jag. Det är på tok för lätt att föreställa sig en framtid som inte ens Orwell kunde, i sina vildaste fantasier, drömma ihop. Det är på tok för lätt att känna ett behov av att faktiskt ha en Guy Fawkes-mask liggandes hemma. Det är på tok för lätt att ge upp hoppet.

Det är just dessa känslor som har fått mig att vakna. Lite konstigt i sig, men det är lite samma känsla nu, som jag hade den 10:e juni för två år sen (jag har till och med missat bloggens tvåårsjubileum med 12 dar, ytterligare en sak som jag är lite sen med alltså…). En känsla av att det inte går att sitta stilla och ta emot. En känsla av att jag inte vill vara med om det som sker. En känsla av att det måste gå att påverka, för alternativet är på tok för hemskt.

Och ser man på. Även här finns det fler som tänker som jag. Att det faktiskt finns , , , ,

Två alternativ, inget av dem trevligt

Tant Gredelin. Det har väl inte gått att missa gårdagens lilla utspel av allas vår kära justitieminister Beatrice Ask. En återgång till medeltiden kallade Anne Ramberg det, fast henne behöver man inte lyssna på, för precis som lagrådet är hon ju bara en jurist.

Reaktionerna har blivit många, och alla är överens om att det var det galnaste på länge. Utom någon förvirrad miljöpartist som visst uttryckte försiktigt stöd för uttalandet.

Fast allt detta väcker en fråga hos mig. För detta är inte första gången som Bea är ute på tunn is, och visar att hon inte har respekt för lagen och rättsligatraditioner (som att inte straffa någon som inte är dömd exemoelvis).

För det kan vara så att hon förstår precis vad hon säger, och verkligen menar det. Att hon verkligen tycker att det är bra att straffa icke dömda personer med medeltida skampålestraff och att hon är väl medveten om att lagarna kommer att missbrukas, men tycker att det är bra, för då får ju polisen ännu större befogenheter att ta hand om patrasket.

Men det kan också vara så att hon helt enkelt är riktigt jävla puckad och inte förstår vad hon säger och gör. Att hon verkligen är så naiv att hon tror att lagar som ger polisen möjlighet till missbruk inte kommer att missbrukas eftersom poliser i grund och botten är hyggliga killar.

Och nu frågar jag er, för jag är inte säker själv:

Vilket scenario är egentligen värst?

När jag dessutom precis kravlat mig upp ur sängen så lyckas @isobelsverkstad skrämma mig vettlös med sitt enkla, men oerhört läskiga tweet:

“har ni tänkt på hur sannolikt det är att Beatrice Ask och kvinnornas Fredrik kommer regera vidare med hjälp av Jimmie Åkesson?”

Välkommen till Sverige 2010!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En utebliven analys

Yttrandefrihet. Läste tidigare i dag Martin Aagårds artikel i Aftonbladet och tänkte att jag skulle skriva ett och annat under kvällen, precis som andra redan har gjort. Problemet är att när jag kommit hem så var artikeln borta. Det tog inte lång tid att förstå varför. Dessutom hittade jag artikeln igen. Tack Thomas!

Dock blir helt plötsligt analysen av texten helt ointressant. Att Aftonbladet väljer att plocka bort den efter att några uttryckt sin åsikt om vad som stod där är betydligt mer intressant. För enligt författaren så står det ju inget där som någon kan skämmas för…

Att sånt där patrask som bloggare skriver lite vad som helst och uttrycker konstiga åsikter i texter med dålig kvalitet är ju att förvänta, men att en ansedd(!?) tidning som aftonbladet släpper igenom texter de uppenbarligen känner inte borde ha släppts är ju uppseendeväckande. Deras texter ska ju “bjuda in till diskussion med läsekretsen”, men det är ju svårt att diskutera texter som tas bort.

Fast det är ju skönt att de i alla fall skäms lite för att de, dessutom helt utan grund (och som vanligt var det inte svårt att kontrollera), anklagar några av de som stått upp mest för yttrandefriheten för att vara högerextremister.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Öppen fråga till miljöpartiet

Politik. Det har tydligen pågått partiledardebatt ikväll, Twitter har gått hett med kommentarer. Läste precis en intressant diskussion mellan Mab och @miljopartiet

_Mab_
@miljopartiet framförde Peter Eriksson partilinjen när han menade att “experter” skulle vara de som avgjorde behovet av #Kroppsscanners ?

miljopartiet
@_Mab_ Vi anser inte att politiker ska bestämma sådant.

_Mab_
@miljopartiet ni anser inte att politiker ska bestämma graden av övervakning i samhället?

miljopartiet
@_Mab_ Självklart, men inte specifik säkerhetsteknisk utformning.

Min fråga blir, när jag läser detta:
Hur ska man kunna bestämma graden av övervakning i samhället utan att diskutera tekniken med vilken övervakningen sker?

Sättet som skribenten bakom @miljopartiet formulerar sig på är för mig ett sätt att slippa ta debatten, och framför allt att kunna vända kappan efter vinden. Att kunna driva en integritetslinje samtidigt som man inte behöver ha åsikter om enskilda fenomen eftersom de är för tekniskt detaljerade. Men var går gränsen där miljöpartiet är villiga att ta diskussionen? Ska vi diskutera massavlyssning, men inte FRA? Ska vi diskutera censur, men inte censur av internet? Ska vi diskutera integritet, men bara när vi alla är överens så att ingen kommer i dålig dager?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

And the www connects to the eww, and the eww to the sww…

Internet. Eftersom det där med fri information är något läskigt så kan det inte få förekomma i en demokrati. Det verkar i alla fall vara brittiska politikers paroll. Nu ska de tydligen försöka ge en minister totalmakt över internet. Ett carte blanche att göra som man vill, utan att behöva gå omvägen vi något så töntigt som ett folkvalt parlament för att ändra på lagar. Allt för att begränsa det där hemska internätet. Därför har jag ett förslag till alla politiker.

Vi lägger ner skiten och skapar ett nytt.

Tänk er själva. Ett world wide web. Där alla kan ansluta och utdela information. Europeer ansluter vi eww (no pun intended, really), europe wide web. I eww finns ett inbyggt filter som kontrolleras från ett kontor i Paris vars logga jag inte kan visa för jag har inte rätt att använda det typsnittet, och till skillnade från dem tar jag sånt på allvar. Filtret ser till att ingen dålig information om Europa sprids till övriga världen. På samma sätt så kommer ingen dålig information in heller. på cww (china wide web) används detta flitigt. Det är inte censur, det handlar bara om att vissa saker är inte bra, eller nödvändiga, för en normal europe att ta del av. Alltså hjälper Filtret till i vardagen, för oss alla.

För att komma ut på eww måste vi svenskar först ansluta oss till sww. Eftersom vi per automatik blir anslutna till eww så måste vår kommunikation granskas så att vi inte säger dumma saker om regimen till våra medeuropeer. Informationsutbyte får vi självklart hålla på med, vår egen statsminister byter exempelvis gärna recept med den franska presidenten. Eftersom hans e-post dock är av vikt för riket så behöver inte han, till skillnad från de flesta andra, skicka en kopia till Kontrollmyndigheten (en hopslagning av FRA och den “domstol” som var satt att kontrollera dem, lite av en Judge Dread kombo som visat sig vara oerhört effektiv på att sätta dit dissidenter och annat patrask). Skickar man inte denna kopia så är det skäl för att bli kallad till polisen för förhör, och självklart beslagtas ens datorer på kuppen.

Fast på sww är det mesta lugnt. På ukww går det livat till. Där kan ministern se till att arrestera lite vem han vill, tack vare Digital Economy Bill. För invånarna blir det dock lite jobbigt, eftersom det ibland är lagligt att maila, och ibland inte.

I Frankrike pratar man om att starta ett fww, men presidenten tycker att det räcker om han har den tillgången så kan han berätta för alla andra vad som händer i världen. På så sätt slipper han läskiga överaskningar.

I Australien har man lagt ner hela skiten, eftersom det visade sig att allt kunde tolkas pornografiskt.

Men en sak är säker. Man har i alla fall stoppat den hemska fildelningen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag tror att något gick sönder

Politik. Historien skŕivs av vinnarna sägs det ju. Det var nog sant i förra milleniet, men numera så stämmer det nog mindre väl. Saker stannar kvar på ett helt annat sätt, det har till och med dagens okunniga politikerfattat. Alltså måste detta kontrolleras, strypas i sin linda, förstatligas. Det bästa vore om man kunde anpassa den bilden man ville visa upp och se till att ingen fick se något annat. Det skulle ju innebära ett mycket enklare jobb när det kommer till att tuta i invånarna nästa stolliga förslag som minskar deras kontroll över sina egna liv. Tar vi bort ordet stolliga känns det som att det är så det spanska EU-ordförandeskapet resonerar.

Fast de är så klart inte först. Som alla bra förslag gällande internet så är fransmännen pionjärer. För tänk vad bradet vore för ungdomar om de kunde frisera bilden av sig själva på internet. Det skulle ge b-kändisar som råkat ut för hatatacker en chans att bli av med bilden som puckon. Det skulle ge Tiger Woods en chans att inte ha varit otrogen. För det är så internet fungerar.

För en bunt med år sedan jobbade jag på en IT-avdelning, och råkade stå brevid en av våra helpdesk-medarbetare som fick ett samtal. Det var nämligen så att vårt intranät låg nere (planerad åtgärd som alla blivit informerade om) och en person var mycket upprörd för denna behövde komma åt internet. Detta gick ju inte nu, eftersom denne hade just intranätet som startsida (vilket denne också upplyste om, eftersom det var en tvingad inställning på alla klienter, och alltså var det vårt fel att internet inte var åtkomligt). Att stänga ner starten på internet var ju något som omöjligjorde dennes jobb (förmodligen surfa på aftonbladet eller liknande).

Alla som får höra den historien brukar skratta och undra hur någon kan vara så dum. Man vet ju hur man gör. På det kan jag bara svara: jaså? För detta handlade inte om vetskap. Det handlade om förståelse. För om inte starten på internet kunde laddas, hur kunde då något på internet laddas. Saknar man förståelse för att det inte finns en start så försöker man inte ens att skriva in adressen som man brukar när man ska till aftonbladets hemsida (på de flesta arbetsdatorer bruker den dyka upp när man skrivit www.a), för det kommre ju inte att fungera.

Så när någon föreslår att man ska kunna få internet att glömma, så handlar det om att denne verkligen tror att det går. Att informationen finns på ett ställe, aldrig lagras eller skickas vidare. Det handlar helt enkelt om okunskap.

Det är okunniga människor som tror att de kan ha råkat förstöra internet när de får en 404-sida.

Det är okunniga människor som tror att böcker och information på internet arkiveras på samma sätt.

Det är okunniga människor som stiftar våra lagar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

För EU:s höga höns verkar demokratin vara ett hinder

EU. Att det finns ett demokratiskt underskott inom EU är ju inte direkt någon nyhet, och det är en fråga som i dagarna är extra aktuell. I morgon går nämligen irländarna till valurnorna, igen. Förhoppningsvis för att rösta nej, igen. Så att vi får en ny folkomröstning på Irland i februari, allt enligt den Wallströmska logiken.

Att sedan kommisionen dessutom, i strid med både irländsk lag och EU:s policys, lägger sig i folkomröstningen genom att sprida propaganda och köpa annonser är helt uppåt väggarna, men tyvärr slutar det inte där. Wallström kommer också med rena hitte-på-argument som hon inte tänker försvara förrän efter omröstningen. Det är demokrati på EU-vis. Synd att inte vi får rösta, men vi kan i alla fall visa irländarna att de inte är så ensamma som vissa vill påstå.

Nu slutar det inte där dock. För mitt i denna oerhört intressanta slutspurt så sitter en grupp parlamentariker och förhandlar med ministerrådet om telekompaketet. Och för att inte folk ska kunna säga vad de tycker om det bud ministerrådt har gett så har de hemligstämplat det! Det är så att man bågnar. Sen hjälper det nog inte, för saker tenderar att läcka ändå (utom från FRA då så klart), och det verkar som att ministerrådet är ganska nedgrävna i sin ställning. 138:an ska bort, en ny formulering ska in, och parlamentet ska be om ursäkt! Be om ursäkt! Det högsta folkvalda organet inom EU ska alltså be om ursäkt för att det har utövat sin lagstadgade makt?! I förlängningen innebär alltså det att vi medborgare måste be ministrarna om ursäkt för att vi har mage att välja representanter som faktiskt lägger sig i. Vi borde veta hut!

Det är i alla fall skönt att det så snart efter valet visar sig att en röst på Piratpartiet var allt annat än bortkastad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,