Varför vinns valet?

Politik. Läste ett inlägg på twitter (det flög förbi lite fort så jag hittar inte tillbaka till det nu) om vad någon borgerlig valarbetare ansåg skulle avgöra valet. Man behöver inte vara helt galen för att lista ut vad det skulle vara (eftersom det är det som de s.k. allianspartierna skriker sig hesa om) utan att ha läst något, för det är en tydlig valstrategi. Jobb. Men framför allt regeringsduglighet. Just regeringsduglighet är ju ungefär det enda som de regerande partierna pratar om. Men trots att detta är det som ska avgöra valet så tror jag de har fel. Låt mig förklara varför.

Vi börjar med det viktigaste, regeringsdugligheten. Här sätter regeringen egentligen all sin heder och alla hjärtefrågor i pant för att kunna visa att de minsann kan regera bättre än alternativet. Eller näe vänta nu. De försöker bevisa att alternativet skulle regera sämre än vad de gör. Såpass ihärdigt att det till slut låter fånigt. Såpass ihärdigt att regeringen är villig att offra viktiga frågor för att kunna skjuta in en minimal kil i oppositionens bygge. Såpass ihärdigt att man nästan tror att de inte har något annat att komma med. Så vilken sida är mest duglig att regera? Vem vet, jag känner mig inte säker på den frågan i alla fall. Så kommer det att tippa valvågskålen åt något håll? Min gissning är inte.

Sen var det jobben. Här är trovärdigheten väldigt viktig. Vem är trovärdig i jobbfrågan? Den som lovar mest? Den som lovar minst? Den som lovar metoder som ligger mig närmast om hjärtat? Jag tror att jobbfrågan är väldigt viktig, men jag tror också att den är väldigt ideologiskt laddad, och därför tenderar väljare att vara mer svårrörliga i dessa frågor. Dock tror jag att denna fråga kan putta tveksamma åt ett eller annat håll, men jag tror det finns andra frågor som är de som får väljare att fundera år 2014.

Så vad är det som avgör valet i september? Vård-skola-omsorg som alltid? Ja, säger nog Gustav Fridolin och visst är det en viktig fråga. Det har varit mycket diskussioner om privatiserad vård och det finns många röster att vinna på att visa att man kan erbjuda alternativ för alla. Dock tror jag att Fridolin är lite fel ute, för vården slår skolan med hästlängder just nu. Barnmorskebristen ligger mer i folks närminne än pisa-resultaten. Här har vi dock en klurig fråga, eftersom den inte enbart är en nationalpolitisk punkt, utan ligger i mångt och mycket hos landstingen. Det är svårt för regeringen att lova högre sjuksköterskelöner när det kommer från landstingsbudgeten, och löften från landstingspolitiker får helt enkelt inte tillräckligt stort genomslag. Ett gemensamt utspel från ledande landstingspolitiker och rikspolitiker i dessa frågor tror jag dock skulle kunna få genomslag om det var rätt formulerat.

Skatter? Total icke-fråga. De kommer att stanna kvar eller höjas. Möjligtvis att någon röst kan ändras för att skattehöjningar påverkar olika individer olika, men det finns dåligt utrymme att lova skattesänkningar när många områden skriker efter resurser.

Försvar och säkerhet då? För några månader sen hade jag inte ens funderat på denna punkt, men en del har hänt sen dess. Det verkade dock passera förbi som en ickehändelse att Ryssland invaderade Krim, men när sedan oroligheterna i andra delar av Ukraina började så hände det något. Det började ses med mer kritiska ögon på försvaret och man började syna de “satsningar” som lovades. I Almedalen var det flertalet kritiska frågor till ansvariga politiker men trots det kändes det lite som en storm i ett vattenglas för politikerna. Det räckte att prata lite om det, lova något löst om att öka något luddigt utan att tillföra pengar och snart så har debatten lagt sig. Då slipper vi ett dyrt område i budgeten. Det hade kunnat gå. Sen kom MH17 bara halvvägs. Nu tror jag att framför allt den sittande regeringen skulle kunna skopa hem röster de tidigare förlorat genom att visa att man tror på att försvara Sverige. Inte bara säga det. Än så länge verkar de dock mest intresserade av att påvisa att oppositionen nog skulle sköta försvarspolitiken ännu sämre än vad de själva gör. Tror inte det är rätt väg att gå.

Feminismen så. Har också seglat upp som en stor fråga och vissa partier tror att den kommer avgöra valet. Åsa Romson blev gick oerhört hårt fram i sitt Almedalstal och det har förmodligen fått många män att söka sig annorstädes (jag vet att den lilla glugg jag hade öppen för MP stängdes tvärt i alla fall). FP satsar på liberal feminism. Ett helt parti aspirerar på riksdagsplatser med detta som sitt fundament. F! har redan kommit in i Europaparlamentet, men kan det vara den framgången som gör att de missar sin riksdagsplats? Redan nu så har kritik börjat höras mot att aktivisten Soraya Post inte alls röstar som hon “borde”. Kan detta ligga dem tillräckligt i fatet för att missa riksdagssätena? Det kan nog bli små marginaler som avgör, men klart är i alla fall att Gudrun Schyman satt jämställdhet på dagordningen såpass mycket att de flesta partier nu pratar aktivt om det. Bara det är en stor sak. Kommer feminismen avgöra valet? Nej. Men den kan avgöra hur många mandat de olika vänsterpartierna får. Jag tror dock inte att det är en fråga som får folk att byta block.

Integritet och nätpolitik? Inte den här gången heller. Snowden och Manning till trots. Ämnet är för svårt och obskyrt för att tränga igenom, och vad gör det om min integritet minskar när vårdköerna också gör det. Och jag har ju ändå rent mjöl i påsen…

Sammanfattningsvis. Bortåt 1000 ord rappakalja. Men kontentan är denna. Luddiga frågor kommer inte avgöra valet. Konkreta saker har tagit för mycket plats. Vi vill bli skyddade och omhändertagna. Vi vill att alla i landet ska bli det (även om vi kan vara oense om hur det ska finansieras och av vem). Vi vill vara trygga och kunna fortsätta att oroa oss för skitsaker. Dock börjar fler och fler få upp ögonen för att vi kanske måste anstränga oss för att kunna ha det så.