Kan du bevisa var du fått dina pengar från?

Rättssäkerhet. I dagens DN träder Tant Gredelins okände bror fram och tycker att polisen ska kunna beslagta tillgångar från brottslingar. Fast med den lilla vridning att brottslingarna måste kunna bevisa att de tillägnat sig pengarna lagligt för att få behålla dem. Ytterligare ett fall av negativ bevisbörda alltså, vilket kanske inte är något att sträva efter.

HAX väcker dessutom frågan om vad som klassas som en livsstilskriminell. Något som jag kanske kan hjälpa till att svara på. För helt lämpligt, och utan egentlig anledning, damp det ner ett mail från min personliga juridiske rådgivare, med ett litet lagcitat (som mycket väl skulle kunna komma från Bea nästa vecka). Läs och begrunda:

Ur Lag (2014:925) om beslag hos yrkes- och livsstilskriminella

1. Har tatueringar, då framförallt ornamenterade mönster av keltiskt ursprung
2. Röker
3. Innehar kapitalvaror men ej akademisk examen
4. Uppträder misstänkt

Jag vill göra tillägg till listan:

5. Kör motorcykel (ja, dess mc-gäng)
6. Bjuder på drinkar (uppenbart kriminellt, sanna laglydiga svenskar har inte så mycket pengar)
7. Lyssnar på Hip-Hop (ja, alla gangsters gör ju det)
8. Kommer från Balkan eller Ryssland (ja, inte för att vi ska väga in etnicitet, men vi vet ju att alla maffiosos i Sverige kommer från något av dessa ställen, och när vi ändå baserar våra bedömningar på fördomar så är det väl bara att ösa på)
9. Kör BMW utan kostym (hallå, uppenbart kriminell ju)
10. Är regeringsrepresentant…

Vi måste ju hitta sätt att känna igen dessa hemska individer, eller hur?!

Tyvärr tror jag vi får vänta oss mer av detta. Att de som ska skydda oss hittar nya sätt att skämma ut sig genom att föreslå att vi tar bort grundläggande rättsprinciper. För Pandoras ask är redan öppnad. Dessutom verkar det som att förslag som detta är populärt, för 70% av de som svarade på dn:s fråga tyckte att detta var ett bra förslag. Läskigt…

Läs även andra bloggares åsikter om Rättssäkerhet, juridik, polis, demokrati

Två alternativ, inget av dem trevligt

Tant Gredelin. Det har väl inte gått att missa gårdagens lilla utspel av allas vår kära justitieminister Beatrice Ask. En återgång till medeltiden kallade Anne Ramberg det, fast henne behöver man inte lyssna på, för precis som lagrådet är hon ju bara en jurist.

Reaktionerna har blivit många, och alla är överens om att det var det galnaste på länge. Utom någon förvirrad miljöpartist som visst uttryckte försiktigt stöd för uttalandet.

Fast allt detta väcker en fråga hos mig. För detta är inte första gången som Bea är ute på tunn is, och visar att hon inte har respekt för lagen och rättsligatraditioner (som att inte straffa någon som inte är dömd exemoelvis).

För det kan vara så att hon förstår precis vad hon säger, och verkligen menar det. Att hon verkligen tycker att det är bra att straffa icke dömda personer med medeltida skampålestraff och att hon är väl medveten om att lagarna kommer att missbrukas, men tycker att det är bra, för då får ju polisen ännu större befogenheter att ta hand om patrasket.

Men det kan också vara så att hon helt enkelt är riktigt jävla puckad och inte förstår vad hon säger och gör. Att hon verkligen är så naiv att hon tror att lagar som ger polisen möjlighet till missbruk inte kommer att missbrukas eftersom poliser i grund och botten är hyggliga killar.

Och nu frågar jag er, för jag är inte säker själv:

Vilket scenario är egentligen värst?

När jag dessutom precis kravlat mig upp ur sängen så lyckas @isobelsverkstad skrämma mig vettlös med sitt enkla, men oerhört läskiga tweet:

“har ni tänkt på hur sannolikt det är att Beatrice Ask och kvinnornas Fredrik kommer regera vidare med hjälp av Jimmie Åkesson?”

Välkommen till Sverige 2010!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Tant Gredelin, Beatrice Ask, storerbrorssamhället, demokrati

En utebliven analys

Yttrandefrihet. Läste tidigare i dag Martin Aagårds artikel i Aftonbladet och tänkte att jag skulle skriva ett och annat under kvällen, precis som andra redan har gjort. Problemet är att när jag kommit hem så var artikeln borta. Det tog inte lång tid att förstå varför. Dessutom hittade jag artikeln igen. Tack Thomas!

Dock blir helt plötsligt analysen av texten helt ointressant. Att Aftonbladet väljer att plocka bort den efter att några uttryckt sin åsikt om vad som stod där är betydligt mer intressant. För enligt författaren så står det ju inget där som någon kan skämmas för…

Att sånt där patrask som bloggare skriver lite vad som helst och uttrycker konstiga åsikter i texter med dålig kvalitet är ju att förvänta, men att en ansedd(!?) tidning som aftonbladet släpper igenom texter de uppenbarligen känner inte borde ha släppts är ju uppseendeväckande. Deras texter ska ju “bjuda in till diskussion med läsekretsen”, men det är ju svårt att diskutera texter som tas bort.

Fast det är ju skönt att de i alla fall skäms lite för att de, dessutom helt utan grund (och som vanligt var det inte svårt att kontrollera), anklagar några av de som stått upp mest för yttrandefriheten för att vara högerextremister.

Läs även andra bloggares åsikter om TPB, yttrandefrihet, Aftonbladet, Fail

And the www connects to the eww, and the eww to the sww…

Internet. Eftersom det där med fri information är något läskigt så kan det inte få förekomma i en demokrati. Det verkar i alla fall vara brittiska politikers paroll. Nu ska de tydligen försöka ge en minister totalmakt över internet. Ett carte blanche att göra som man vill, utan att behöva gå omvägen vi något så töntigt som ett folkvalt parlament för att ändra på lagar. Allt för att begränsa det där hemska internätet. Därför har jag ett förslag till alla politiker.

Vi lägger ner skiten och skapar ett nytt.

Tänk er själva. Ett world wide web. Där alla kan ansluta och utdela information. Europeer ansluter vi eww (no pun intended, really), europe wide web. I eww finns ett inbyggt filter som kontrolleras från ett kontor i Paris vars logga jag inte kan visa för jag har inte rätt att använda det typsnittet, och till skillnade från dem tar jag sånt på allvar. Filtret ser till att ingen dålig information om Europa sprids till övriga världen. På samma sätt så kommer ingen dålig information in heller. på cww (china wide web) används detta flitigt. Det är inte censur, det handlar bara om att vissa saker är inte bra, eller nödvändiga, för en normal europe att ta del av. Alltså hjälper Filtret till i vardagen, för oss alla.

För att komma ut på eww måste vi svenskar först ansluta oss till sww. Eftersom vi per automatik blir anslutna till eww så måste vår kommunikation granskas så att vi inte säger dumma saker om regimen till våra medeuropeer. Informationsutbyte får vi självklart hålla på med, vår egen statsminister byter exempelvis gärna recept med den franska presidenten. Eftersom hans e-post dock är av vikt för riket så behöver inte han, till skillnad från de flesta andra, skicka en kopia till Kontrollmyndigheten (en hopslagning av FRA och den “domstol” som var satt att kontrollera dem, lite av en Judge Dread kombo som visat sig vara oerhört effektiv på att sätta dit dissidenter och annat patrask). Skickar man inte denna kopia så är det skäl för att bli kallad till polisen för förhör, och självklart beslagtas ens datorer på kuppen.

Fast på sww är det mesta lugnt. På ukww går det livat till. Där kan ministern se till att arrestera lite vem han vill, tack vare Digital Economy Bill. För invånarna blir det dock lite jobbigt, eftersom det ibland är lagligt att maila, och ibland inte.

I Frankrike pratar man om att starta ett fww, men presidenten tycker att det räcker om han har den tillgången så kan han berätta för alla andra vad som händer i världen. På så sätt slipper han läskiga överaskningar.

I Australien har man lagt ner hela skiten, eftersom det visade sig att allt kunde tolkas pornografiskt.

Men en sak är säker. Man har i alla fall stoppat den hemska fildelningen!

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, www, politik, demokrati, fildelning, information

Urvattning på väg?

FRA. Rick Falkvinge rapporterar om möjligt fulspel i FRA-debatten. I stället för att motionera om att riva upp lagen så finns risken att motionen ska ge regeringen i uppdrag att se över hur man ska göra för att få lagen uppriven. Vi kan ju gissa hur mycket energi Tolgfors skulle lägga på det. En bra genomgång över de skillnaderna på förslagen görs av Scaber Nestor.

Att lägga ett förslag som gör att regeringen ändå kan koppla in kablarna, och som gör att man kan ignorera det hela fram till långt efter valet är en farlig situation, och tyvärr tror jag att det kan tilltala oppositionen också. Det skulle nämligen göra att man slapp den delen av integritetsdebatten i valrörelsen eftersom man kunde hänvisa till att man faktiskt gett regringen uppdraget att se äver upprivningen. En friskrivning som innebär att de slipper reagera, och som innebär att de ger de förhatliga piraterna färre angreppsvägar.

Som Rick skriver är det viktigt att rätt motion kommer upp i riksdagen, för vi måste få ledamöterna att bekänna färg. Det brukar oftast visa sig att färgen är ganska genomskinlig…

Läs även andra bloggares åsikter om Lex Orwell, FRA, Piratpartiet, politik, demokrati

Eftersom hela FRA-frågan ändå handlar om ordvrängeri

FRA. Nu har intresset för FRA börjat synas igen, inför att riksdagen ska ta ställning till det nya lagförslaget, samt motioner om att riva upp hela spektaklet. Min åsikt i det hela borde inta ha undgått någon som har läst den här bloggen. Riv upp, gör om, gör rätt.

På DN:s hemsida går att läsa hur en “spionprofessor” anser att signalspaning är det kraftigaste medlet för att få tag på skurkarna.

Det som får mig att fastna för just denna artikel är det faktum att den innehåller en definition av vad signalspaning är. Nämligen “Kommunikationsspaning för att komma in i olika kretsar genom att avlyssna deras inbördes elektroniska kommunikation.”. So far so good. Jag tror inte heller att någon har något som helst problem med att detta sker. Om det finns goda skäl för det. Och om det inte sker med godtycke.

För det intressanta sker när kretsen av avlyssnade utvidgas och blir slumpmässig och godtycklig. För det är precis det som FRA:s avlyssning är. Den inkluderar all trafik som passerar Sveriges gräns, vilket man aldrig i förväg vet vad det är. Det slumpmässiga urvalet gör också att det FRA nu är beordrade att syssla med enligt ovanstående definition faktiskt inte är signalspaning.

För om signalspaning ska bedrivas mot kretsar av individer så måste man ju kunna garantera att de medel man använder kan riktas mot dessa kretsar. Det kan ju uppenbarligen inte FRA, eftersom det är slumpmässigt vad som passerar landets gränser. Som signalspaningsverktyg blir det alltså ganska meningslöst, eftersom man inte själv kan göra något urval.

Detta är förstås sant med ett undantag. För det finns en krets med människor som faktiskt har väldigt svårt att få sin kommunikation att undvika att passera Sveriges gränser. Mot denna krets går det att bedriva aktiv signalspaning enligt definitionen ovan. Mot denna krets kan det dessutom bli väldit effektivt, och man kan hitta båda brottslingar, information om politiska dissidenter, utpressningsmöjligheter mot höga politiker och tjänstemän och en massa annat också. Så det enda sättet som FRA kan bedriva aktiv signalspaning på är mot just denna krets.

Min slutsats av DN:s artikel blir således att så fort man pratar om signalspaning i samband med de nya FRA-lagarna, så pratar man om massavlyssning av alla som befinner sig i Sverige. För om det rör sig om något annat är det mer ett lotteri (dvs. om man har tur att hitta något så får man högvinsten, en klapp på huvudet från USA).

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Lex Orwell, massavlyssnig, politik, demokrati

Är det inte terrorister… pt.2

Censur. Det stormar igen. Kring Ecpat. Igen. Denna gång efter ett i efterhand väldigt uppmärksammat möte mellan piratpartiet och ECPAT. Det finns mycket att säga kring efterspelet, jag tycker att sidvind gör en bra analys av läget. PP måste bli bättre på att möta lobbyorganisationer.

Detta gör dock inte att man ska låta bli att kritisera Ecpat som organisation. För även Oscar Swartz gör en intressant vinkling av mötet, både på sin blogg och på newsmill. En organisation som vill införa statligt sanktionerad censur av internet kommer alltid att vara en debattmotståndare till piratpartiet, oavsett skälet till de vill göra det. Därför är det oerhört viktigt att granska dessa organisationer och se vilka bakomliggande motiv som finns. För vad än Ecpat säger (läs mer på deras inte helt nyanserad blogg, läs också Dexions kommentar) så finns det såna. Det är ju hela meningen med en lobbyorganisation.

Jag tror inte att efterspelet är slut än, och som HAX säger så är det risk att det blir stökigt. Våra meningsmotståndare kommer kunna hävda att vi inte är politiskt mogna, eftersom bilderna uppenbarligen kunde visas för “riktiga” politiker (vilka som kunde se dessa bilder och inte må illa av dem skulle jag gärna vilja veta, för dem tänkerinte jag rösta på). Alternativt kommer vinklingen att piratpartiet är för barnporr eftersom vi inte vill censurera internet. Oavsett vad så måste vi vara beredda med motargumenten.

Läs även andra bloggares åsikter om ECPAT, piratpartiet, barnporr, censur, politik, demokrati

Lugnt och lyckat FnF

Freedom not Fear. Efter en något sen start så kom Freedom not Fear igång i lördags, och jag måste säga att manifestationen var lyckad, och jag uppskattar att det var runt hundra personer på plats som mest. Inte som Berlins 25000, men ändå kul att det blev en liten folksamling. Ännu roligare var det att se att större delen av den var lila. Övriga partier och sammanslutningar lyckades inte i närheten lika bra som piraterna att samla ihop sig och visa vad man stod för. Det är sånt som gör mig stolt över att vara pirat!

När jag kom fram til Sergels Torg vid 15 så var det lätt panik, men sedan ett par handlingskraftiga personer väl tagit tag i det hela så började snart det hela att komma i ordning. När Maria Wetterstrand började tala kunde man nästanbörja tro att det hela var enligt planerna. Det är skönt med folk som det händer saker kring.

Själva manifestationen gick lugnt till. Tydligen gjorde den inte det helt och hållet i Berlin. Vårt största problem var inte brutala poliser, utan regnet, som mot slutet av kvällen hotade vår ljud- och ljusanläggning. Men vi klarade oss bra, och på det hela taget är jag oerhört nöjd.

Framför allt vill jag tacka alla medlemmar i piratpartiet som tagit sig till Sergels torg för att visa att vi inte tänker acceptera fler inskränkningar på vårt privatliv.

Läs även andra bloggares åsikter om Freedom not fear, piratpartiet, politik, storebrorssamhället

Oskyldig tills motsatsen bevisats?

TPB. Farsen kring thepiratebay ångar på. Nu har siten tvingats ner sedan en av dess före detta(!) leverantörer hotas med vite. Nu beror detta viteshot inte på att TPB blivit fällda för något, utan för att siten har blivit stämd av amerikanska upphovsrättsorganisationer. Som Rick Falkvinge skriver i länken ovan, detta är ett rent angrepp på vår infrastruktur.

Precis som Emma är jag oroad. Inte så mycket av att sidan försvunnit ett tag, för den kommer tillbaka. Utan för att det är så lätt att böja på svenska lagar och censurera vår information. Om jag skulle stämma upphovsrättmaffian för något, skulle det innebära att alla deras filmer, all deras musik, slutade spelas? Skulle vi stänga biograferna? Kanske om jag vann, men aldrig som ett förberedande inför rättslig prövning. Stockholms tingsrätt har redan dömt tpb i denna fråga. De har redan bestämt att siten är skylidg. Så får det inte gå till i ett rättssamhälle. Fast det är klart, något sådant har vi nog inte längre.

Det är lätt att avfärda detta som en fråga som har med fildelning att göra, men det är att förminska situationen. Att stänga ner vår infrastruktur på grund av en civilrättslig stämning är något oerhört allvarligt, något som inte borde kunna få förekomma i en demokrati. Detta visar dock att våra politiker och de som ser till att de lagar politikerna skapar också efterlevs, lever i en allvarligt föråldrad världsbild. Vi måste se till att det blir ordning på det nu, och ska jag vara ärlig är jag inte säker på att vi har ett år på oss, för i september nästa år kan det redan vara för sent. Utvecklingen går på tok för fort mot ett samhälle som övervakar och censurerar det vi har tillgång till. Vi har mycket jobb framför oss.

Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, yttrandefrihet, piratpartiet, demokrati, politik, censur

Prövning, eller enbat fördröjning?

IPRED. Det har nu blivit klart att Ephone överklagar tingsrättens beslut att de måste dela ut användaruppgifter om den person som via en lösenordsskyddad ftp-server delat med sig av ljudböcker (fortfarande ingen förundersökning om dataintrång dock, lustig…). Jag tycker självklart att de gör rätt, och tydligen har de fått precis den reaktionen från både kunder och allmänhet. Det är trevligt att de lyssnar på vad folk tycker, fast det vore mycket trevligare om våra politiker gjorde det.

Dessutom har det inkommit en ny ansökan om att få ut uppgifter. Denna gång är det fyra filmbolag som vill pröva lagen. Dock är deras mål sajten swetorrents, vilket ju gör det hela betydligt mer intressant, eftersom inga olagliga uppgifter ligger där (för jag klassar fortfarande inte att länka till en torrent-fil som olagligt, hur mycket tpb än blev dömda, för följden av det skulle vara så dum att det är väldigt tydligt att våra domstolar inte har tänkt längre än näsan räcker). Så det ska bli väldigt intressant att se hur denna ansökan hanteras.

Fast egentligen kan jag svara på det redan nu. Telia kommer att bli tillsagda att lämna ut uppgifterna. Någon som är beredd att sätta pengar på det motsatta? För lagen är i sig så genompolitisk att inget annat skulle accepteras av de som beställde den. Det enda som skulle få något att verkligen hända är genom att riva upp lagen, men det enda som skulle kunna förverkliga den drömmen är när piratpartiet kommer in i riksdagen. Alltså måste vi kämpa ett drygt år till och visa hur illa ställt det är.

Vår valrörelse har tydligen redan börjat!

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, politik, torrents, demokrati, IPRED, piratpartiet, Ifpi